Ikväll trodde jag att jordens undergång trots allt var nära.  Min älskade symaskin började låta illa, slog tvärstopp och vägrade sy ett endaste stygn till! Jamen fattar ni vad hemskt alltså?!! Jag trodde den var död och sörjde djupt i flera sekunder, sen tog jag fram skruvmejseln. Egentligen borde jag inte alls bryta mig in i den här symaskinen eftersom det är en sån där helelektronisk datoriserad historia, men vem har råd att lämna in den på reparation liksom. Sagt och gjort, jag skruvade bort varenda skruv jag kunde hitta i akt och mening att avlägsna plasthöljet på maskinen, men tror ni jag fick isär den? Nä. En ynka liten lucka var allt jag fick loss.

Det stör mig verkligen grymt mycket när saker vägrar gå isär trots att det inte finns några som helst tecken på att nåt skulle hålla ihop vederbörande pryl. Till sist visade det sig att jag inte behövt skruva bort mer än just den där första lilla luckan. Tvärstoppet berodde på att kolven som för nålen upp och ner kärvat fast och efter några droppar olja så var det problemet löst. Däremot fick jag en skruv över sen jag skruvat tillbaka alltihop, men den kan man spara till en annan dag. Man vet ju aldrig när man kan behöva en schysst skruv.  

Nu hoppas jag att maskinen inte tänker krångla mer så jag får slutföra mitt lilla projekt imorgon, en väska till min minilaptop med tillhörande kablar och grejer. Foton kommer när den är klar!

Och nu: Sova!

Natti natt!   

Jaha, idag skulle jorden gå under var det sagt. Visserligen lider jag av stundvis betydande kognitiva svårigheter, dvs jag har svårt att ta in vad som händer runtomkring mig, men jag har då inte märkt nåt av nån undergång ännu i alla fall.

Chilla och jag bestämde oss dock redan i morse för att verkligen ta vara på denna möjligtvis sista dag innan katastrofen, så därför har vi legat på balkongen bland alla blommorna och myst i solen mest hela dagen. Jag menar, om hela skiten ändå ska flyga i luften så vill man ju inte slösa bort den sista dagen på städning och sånt. Det skulle ju inte vara stor idé liksom. Och om undergången nu skulle utebli så ligger dammråttorna så snällt och väntar till en annan dag. Jag har pli på dom.

   Chilla väntar tålmodigt på jordens undergång...

...jag satte, men tydligen var det busfrön i påsen. Titta vad jag nu har i krukan!

...eller är det helt enkelt ett sista ryck innan jorden går under på lördag?

Nåt helt otroligt har hänt ikväll. JAG har gått elljusspåret FRIVILLIGT och jag TYCKTE OM DET!!! Jag som redan i unga år utvecklade en ganska kraftig allergi mot dylika sträckor, helt uppenbart skapade i syfte att plåga livet ur folk i allmänhet och skolelever i synnerhet. Det ska ju alltid finnas minst en mördarbacke i varje elljusspår med självaktning, ju brantare och jävligare desto bättre. Och till varje elljusspår hör även minst en sadistisk gympalärare som naturligtvis åker bil ända fram till spåret fast eleverna får gå. Helst ska det ju vara en lång uppförsbacke från skolan upp till spåret också om det ska vara riktigt bra.

Men ikväll fick jag alltså ett spontant ryck när jag var ute på en liten promenad. Egentligen skulle jag bara gå till badplatsen vid Rännösjön och kolla läget, men då fick jag syn på det där elljusspåret och tänkte att jag kan väl kolla lite i alla fall. Så då gjorde jag det. Nu var det ju ingen motionsrunda jag gav mig ut på, långt ifrån. Det var en riktigt långsam promenad med tid att njuta av fågelsången och den vackra naturen runtomkring. Har aldrig sett ett elljusspår med så vackra omgivningar faktiskt, det var ett rent nöje att gå där och det kommer definitivt att hända fler gånger.

Jag har ju bara mobilkameran så det blir ingen vidare kvalitet på bilderna, men här är några foton från promenaden i alla fall.

   En bergvägg på ena sidan...

   ...och Rännösjön på andra sidan.

   Och så spåret där emellan. Vackert!

   Mobilkameran beter sig lite underligt vid vissa ljusförhållanden... Här kommer det i alla fall att bli en tjock matta av liljekonvaljer snart.  

Nähäpp, nu är det väl snart dags att gå och lägga sig och se om det går att sova med den där sömnregistreringsapparaten jag hämtade på sjukhuset idag. Det ska bli väldigt intressant att se vad den kommer fram till.

Ha det!

//Mari 

Never fully awake, never fully asleep...

Men ständigt trött...

Trötthet är verkligen en funktionsnedsättning, även om många menar att lite trött kan man väl vara då och då. Javisst, så är det. Men när man aldrig nånsin känner sig "normalt" pigg så är det en annan sak. Det är frustrerande, irriterande och störigt i största allmänhet att inte orka göra det man vill. Nu pratar jag inte om att förflytta berg eller uträtta andra stordåd, utan om helt vanliga saker som att städa, laga mat, baka och annat som man normalt sett borde klara av att göra under en dag.

Jag kan tänka på morgonen att nu ska här städas och fixas, men redan efter nån timme är jag helt slut. Det snurrar i huvet och kroppen känns dubbelt så tung som vanligt. Det är bara att gå och tippa omkull och dö lite ett tag. Förr kunde jag städa hela huset på en och samma dag. Kanske det inte hände så ofta, men jag kunde i alla fall, om jag ville... 

Köra bil har jag i princip slutat med för jag kan inte köra mer än högst ett par mil, om ens det, innan jag nickar till. Jag är rädd själv när jag kör för jag märker ju att jag har noll koll, livsfarligt! Tur att det är bra bussförbindelser här. Och bilen har jag sålt.

Egentligen vet jag inte om det är den fysiska eller den psykiska tröttheten som är värst. Eller kanske det inte går att skilja på dom förresten. Jobbigt är också att det inte alltid är uppenbart för andra hur trött jag är. Jag kanske ser vaken ut men jag känner ju själv att stora delar av hjärnan mer eller mindre stängt ner och att tankeverksamheten inte alls är som den borde. Stress förvärrar det hela men det är inte alltid som det heller märks utåt. Tydligen har jag en förmåga att se ganska lugn ut även i situationer då jag känner mig stressad. 

Så länge jag inte har några prestationskrav på mig så funkar jag ganska normalt. Jag kan utan vidare prata, skoja och skratta utan att det märks hur trött jag faktiskt är. Men så fort jag måste koncentrera mig, formulera mig korrekt, prestera nåt, komma med rätt svar etc så blir det total kortslutning. Det behöver inte alls vara nån märkvärdig situation, det kan räcka med att nån frågar vad jag tycker om det ena eller andra, eller vill att jag ska fatta ett beslut om vilken struntsak som helst. Mer än så behövs inte för att jag ska bli stressad. Till och med nu när jag sitter och skriver ett helt frivilligt blogginlägg kan jag känna mig stressad och frusterad över att jag måste göra långa pauser för att verkligen tänka efter hur jag ska formulera mig. Jag måste liksom ständigt jaga mina egna tankar, försöka få tag på dom och hålla dom kvar så pass länge att jag fattar själv vad jag egentligen menar. 

Jag har under flera år försökt att hitta nåt svar på varför jag är så okristligt trött, men alla prover och undersökningar har alltid visat helt normala värden. Imorgon ska jag in till sjukhuset och hämta en apparat som ska kolla om jag snarkar eller har andningsuppehåll på nätterna, fast jag tror själv inte att det är problemet. Men det ska bli intressant att se vad testet visar i alla fall. Frågan är väl om jag kan sova över huvud taget med den där apparaten kopplad, jag störs ju av minsta lilla när jag ska sova även i vanliga fall. Ja ja, det visar sig.

Till sist en liten bild som säger allt...

Det kan vara spännande att sova borta. Nu ska ju jag inte sova särskilt långt borta då, ca 3 meter från min vanliga sovplats. Det hände sig så att sonen råkade somna i min säng innan jag hann dit, så då får jag ta hans helt enkelt vilket faktiskt kan vara rätt spännande.

Bara det att ta sig fram till sängen över huvud taget är som en mindre djungelexpeidition, tankarna glider lätt iväg till nån gammal Indiana Jonesfilm. Man får smyga försiktigt mellan klädhögar och isärplockade datorer och diverse andra elektronikprylar. Klädhögarna är ju rätt mjuka ändå så dom är inte så farliga. Värre är det med elektroniken. Datorchassin och plåthöljen står uppgillrade i kors och tvärs och bara väntar på att man ska köra in fötter och ben i nåt av deras ondskefulla sylvassa hörn. Om man inte ser upp, eller rättare sagt ner eftersom dom befinner sig på golvet, så kan man innan man vet ordet av bli attackerad och avskuren hälsenorna. Brrr, ruskiga grejer! 

Som om det inte räckte med detta så döljer sig andra små lömska företeelser i denna djungel av skrot. (Ja, jag tycker det ser ut som skrot med sonen hävdar ihärdigt att jag bara inte har förståelse för sakers rätta värde.) Bäst som man försiktigt kryssar sig fram mellan plåtkanterna för att inte drabbas av decimeterlånga, djupa, ymnigt blödande och potentiellt dödliga skärsår i vaderna, så händer det att man drabbas av en lika plötslig som intensiv smärta i sina oskyddade trampdynor. Jag pratar förstås om LEGO. Man brukar ofta säga om hundar att ju mindre dom är, desto ilsknare är dom. Detsamma kan sägas gälla för dessa lömska plastbitar. Dom ligger där och försöker se trevliga och gulliga ut med alla sina glada färger, en del bitar är pyttesmå och jättesöta MEN märk väl att det är dom minsta och sötaste som är dom ettrigaste. Att trampa på en legobit med en eller två pluppar gör i regel mycket ondare än att trampa på en med tio pluppar. Jag tycker att lego är en fantastisk uppfinning som verkligen stimulerar barnens kreativitet och tekniska förmåga, men precis som med små hundar så hör legobitarna inte hemma under ens fötter.

Men nu kommer vi till det mest spännande av alltihop, nämligen sonens säng. Det är en helt vanlig resårbotten med tillhörande bäddmadrass, bekväm och trivsam i största allmänhet. Problemet är att träbenen som sängen står på inte riktigt passar eftersom sängen är av äldre modell och har en annan standard för fastsättning av ben, skruvarna sitter väldigt långt upp i träramen. Det innebär att sängbenen inte är fästa riktigt som dom ska, utan sitter fast bara längst ut istället för en bit in. Det i sin tur innebär att dom inte håller sig raka utan väldigt gärna vill vika sig inåt och det är just det som är så spännande. Eftersom dom är av trä kan man inte förvänta sig att dom ska klara hur stor belastning som helst, vilket jag blir påmind om så fort jag så mycket som funderar på att vända på mig. Det gnekar och knakar och hela sängen vinglar och jag väntar mig att när som helst få höra ljudet av trä som spricker och ger vika. Det här är inget större problem för sonen som är betydligt lättare än jag, men det är nog bara en tidsfråga innan hela härligheten brakar under min icke helt oansenliga tyngd.

Ja, vi får väl se om jag hamnar på golvet innan det är färdigt. Jag får väl försöka att ligga så still som möjligt vilket inte är alldeles lätt för en som i vanliga fall vänder sig typ 3000 gånger på en natt...

God natt och sov gott!

Love you bebiii!  

Jag har med god hjälp av min assistent Chilla förvandlat Matfors kanske fulaste balkong till en riktig myshörna och såhär gick det till!

______________________________

Här har vi då alltså utgångsläget, nåt så vansinnigt tråkigt så man kan gråta åt det. Ingen plats man vill spendera varma sköna sommarkvällar på precis...

 Chilla kollar om det möjligtvis är trevligare under mattan, men icke.

En förutsättning för att över huvud taget kunna ha katten på balkongen är ett nät som hindrar henne från att hoppa ut eller smita över till grannen, så det var det absolut första jag fick ordna. Om man köper ett kattnät på zooaffärer och liknande så får man ofta punga ut med åtskilliga hundralappar, men eftersom jag är född fattig och med åren blivit ännu fattigare så hade jag ingen lust med det. Det är vid såna här tillfällen som det är så underbart att ha tillgång till mitt älskade Internet!   Genom att söka på kattnät/ balkongnät hamnade jag så småningom på en sida där någon vänlig själ tipsade om ett snyggt, praktiskt och BILLIGT kattnät från villaprodukter.se . Nätet är gjort i svart plast, är två meter högt och säljs som metervara för otroliga 24 kr/m!!! Jag betalade 165 kr inkl frakt för nätet till min balkong som är c 3,60 m lång. Rekommenderas varmt!

 Yep, det funkar!      

______________________________  

 En annan sak som var lite tråkig var att hela räcket var täckt med nån typ av svart mögel eller alger eller vad det nu kan ha varit. Sånt där brukar kunna vara svårt att få bort, men till min stora glädje gick det bra med bara en vanlig trasa med vatten och rengöringsmedel. Brädan till vänster visar resultatet efter mitt idoga skurande. Det är verkligen astråkigt att skura bräder, men det blev rätt snyggt i alla fall.

______________________________

 Det finns väl knappast nåt värre att sätta sina bara fötter på än ett kallt grått betonggolv, så nån form av golvbeklädnad var det självklart att vi skulle ha. Helst hade jag velat ha trätrall i nån varm brun nyans, men återigen var det plånboken som fick bestämma. Till min balkong behövs 48 trallplattor och det innebär en kostnad på runt 1200 kr så det var bara att glömma i dagsläget. På Jula hittade jag istället den här konstgräsmattan som är jättemjuk och skön att gå på. Den är 4x1,33 m och har gumminoppor på undersidan som gör att den ligger stadigt och torkar fortare när det regnat på den. Jag behövde skära till den lite på längden och runt stolpar och sånt, men den var väldigt lätt att skära med en vanlig brytbladskniv eller mattkniv. Mattan är något bredare än själva betonggolvet, men jag har låtit den gå ut mot räcket och täcka för den onödigt breda glipan mellan golvet och räcket. Det händer ju att katten får med sig nån leksak eller nåt ut och det är ju onödigt att grejerna ska ramla ner till grannen under. Nackdelen med den här typen av matta är att det fastnar en hel del katthår i den, men den är å andra sidan lätt att dammsuga.

 Chilla provligger mattkanten.

______________________________

 Lite insynsskydd vill jag ha, men den blommiga gardinen som satt där när jag flyttade in var inte så jätterolig. Istället hittade jag den här öljettlängden på Ö&B för 99 kr. Den är 120 cm bred och drygt 2 m lång och gjord i kraftig bomull, nästan lite linnekänsla faktiskt. Förmodligen lär den blekas ur och bli ful av väder och vind, men då får jag väl byta ut den nästa sommar helt enkelt. Det är svårt att få den att hänga riktigt snyggt eftersom balken den är fäst vid upptill inte är i lod med räcket, men det är inte så mycket att göra åt. Jag har satt knytband på ett par ställen vid räcket för annars vill gardinen gärna komma fladdrande upp i famnen på en när man sitter där och det är ju lite jobbigt. 

 Stolar och bord på plats. Stolarna passar egentligen inte alls in, men ni vet, det är ju det där med pengar igen så dom får väl duga så länge.

 Jag fick tag på ett par billiga dynor på Ö&B som döljer det mesta av stolsitsen åtminstone. Jag klurar på att sy nåt slags överdrag till stolarna, kanske i samma tyg som insynsskyddet så helhetsintrycket blir lite mer harmoniskt. Lyktan som står på golvet köpte jag i vintras, möjligen var det också på Ö&B, jag minns inte riktigt. Billig måste den ha varit i alla fall, annars skulle jag aldrig ha köpt den!

Blompall i trä, 59 kr på Jula. Stenen med värmeljus är ett loppisfynd för en femma från Fydlagret i Sundsvall tror jag. 

 Dom här blomlådorna/ korgarna hittade jag på Blomsterlandet i Birsta, 159 kr om jag inte minns alldeles galet. Dom består av en kasse som man planterar i och en ram av flätad pil. Chilla kollade förstås så allt var i sin ordning, hon provsov den till och med. Det fick mig att tänka på farmors rabatter, hon kallade dom för "blomsängar".   I lerkrukan borta i hörnet har jag petat ner några solrosfrön, får se om det blir nåt av dom.

 Egentligen hade jag tänkt ha lite andra blommor på balkongen, men eftersom jag är helt galen i penséer så kunde jag inte motstå frestelsen när jag passerade stora torget i Sundsvall förra veckan. Det blev 20 st i fyra olika färger och naturligtvis inspekterade min trogna medhjälpare plantorna när jag kom hem. Dom fick godkänt. Jag gillar dom här små penséerna extra mycket, tycker dom är ännu finare än vanliga stora.

 Plantering in progress!

______________________________

 Kattälskare som jag är så kunde jag bara inte låta bli att köpa den här söta lilla kissen. 59 kr på Åhléns.

 Zinkhinkar från Ö&B, minns inte exakt vad dom kostade men kanske typ 30 resp 60 kr eller nåt sånt.

 Fåret och kossan fick jag i present av mamma för många herrans år sen. Den blå krukan i mitten hittade jag på Kupan i Matfors för 20 kr, tyckte den passade väldigt bra ihop med dom andra två. Ros, 39 kr på Åhléns.

 Den här häftiga kängan med grodor på fick jag av min svägerska en gång i tiden.

 Zinkbricka med tre krukor, 15 kr på Kupan i Matfors.

  Kruka och hjärtan från Matfors trädgård. Köpte dom förra året, minns inte vad dom kostade. Rund plasttablett från Åhléns, 29 kr.

 Förutom Kupan som är en väldigt trevlig loppis här i Matfors så finns även Brukskiosken som har öppet 11-15 varje lördag. Där hittade jag den lilla porslinshatten med blommor, 20 kr. Gipstavlor med fruktmotiv, 10 kr styck. Vägghängd smidesljusstake med plats för två värmeljus, 40 kr. Ser att den hänger lite på trekvart, jag hade visst inte skruvat fast den ordentligt när jag tog bilden för skruvmejseln var ute på andra äventyr. *S* Prismorna som hänger på krokarna under ljusstaken hör egentligen inte dit men jag tyckte dom passade där. Vet inte vad som skulle hänga där annars? Dom köpte jag också på Brukskiosken för 30 kr.

______________________________

Till sist några bilder som helt enkelt får tala för sig själva!