Var till doktorn idag och blev sjukskriven 3 veckor, men hon sa att Försäkringskassan kan vara väldigt kinkiga med att godkänna sjukskrivning när man är arbetslös. Ok? Hur är det tänkt som då då? Det är ju nämligen så att om man anmäler till A-kassan att man är sjuk så betalar inte dom ut nåt heller eftersom man då är förhindrad att söka arbete. Så man ska alltså helst inte få nåt från Försäkringskassan på grund av att man är arbetslös och inget från A-kassan för att man är sjuk. Hurra, strålande förutsättningar för att försöka tillfriskna från utmattning som beror på långvarig psykisk stress...

Ända sen jag började plugga i höstas har det varit ett sanslöst strul med ekonomin. Först fick jag för lite pengar från CSN för att Arbetsförmedlingen råkat meddela Försäkringskassan ett felaktigt datum. Arbetsförmedlingen gjorde ett antal försök att rätta till felet men av nån anledning kom signalerna aldrig in i F-kassans datasystem. Först efter mer än tre veckor lyckades det så jag kunde få pengarna som fattades.

Sen när jag inte fixade att plugga längre så trillade jag emellan systemen eftersom studiemedel betalas ut i förskott och a-kassan i efterskott. Då blev det ett glapp på två månader mellan utbetalningarna så då blev det ett paniklån för att klara årsskiftet. A-kassepengarna för december hinner jag nog inte få före den sista januari pga handläggningstider och när jag väl får dom så har det dragits sju dagars karens också eftersom jag börjat en ny stämpelperiod. Även nästa månad kommer det att fattas en veckas ersättning eftersom Arbetsförmedlingen fick slut på pengar för praktikplatser och alltså inte kan betala nåt för den veckan jag gick på praktik. Och A-kassan vägrar ge mig nåt för den veckan eftersom jag anses ha varit förhindrad att ta annat arbete.

Ja vi får väl se nu då om Försäkringskassan kommer att tycka att jag är tillräckligt sjuk för att få några slantar av dom. Men fortsätter det att krångla såhär så åker jag väl på både blödande magsår och stroke innan det är färdigt, det kanske gills även om man råkar vara arbetslös. Om man har tur...

//Mari

Nu har jag målat tre små konstiga katter att pryda mina tomma väggar med!

Jag hade ju på dagens schema att baka och måla. Limporna blev helt ok och jag är även nöjd med min målning!

Denna konstiga blå katt är målad med akrylfärger på kraftigt papper, hade ingen duk... Färgtuberna är typ 100 år gamla och vissa färger gick inte att få ut ur tuben medan andra var hur fräscha som helst. Konstigt eftersom dom förvarats på samma ställe och är av samma märke, men kanske det har att göra med själva pigmentet i de olika färgerna? Inte vet jag, bara en vild gissning.  

Om ni tycker katten ser underlig ut så skyll inte på mig, jag målade av den från en bild jag hittade på nätet. Den blev förstås inte exakt som originalet, men jag är rätt nöjd ändå eftersom det var första försöket. Nästa katt ska jag dock försöka att hitta på själv fast den blir nog i samma stil. Gillar dom mättade färgerna. Och så älskar jag ju katter förstås!

Undrar just om jag kommer att få ont i magen nu? Smällde precis i mig en halv limpa till middag... Gott med nybakt!   

//Mari

Först var det snökaos, nu är det tökaos. Såg i tidningen att det är översvämningar i södra Sverige. Sen blir det väl regnkaos, stormkaos, värmekaos, åska-hagel-och-drivis-kaos... Det råder inga tvivel om att vädret blivit alltmer extremt på senare år, men med tanke på den kyliga och snörika vinter vi hittills haft så känns uttrycket "global uppvärmning" ganska fjärran! Undrar hur vintern skulle ha varit UTAN den globala uppvärmningen?    Nu regnar det, då blir det halkkaos på vägarna igen. Suck...

I morse hade jag kattkaos i sängen.  (Roligt att Chilla faktiskt ser ut precis som den här kattsmileyn också!) Hur mycket kan en katt spinna egentligen? Hon trampade runt och lät som en gräsklipparmotor och slickade mig på fingrarna och tårna och kittlade mig i ansiktet med morrhåren. Hon är så grymt söt med sina gula ögon så det blir totalt kärlekskaos i mitt hjärta!

Måste baka idag, har inte en brödbit i huset. Ungarna kommer ikväll och då kan jag lova att det blir kaos! Särskilt om det inte finns några mackor till frukost imogon. Varje gång dom kommer så har dom massor att berätta eftersom vi inte setts så mycket under veckan dom varit hos pappa. Då sätter dom igång och tjattrar som Piff och Puff och jag sitter i mitten och ser dum ut som Pluto ungefär...

Förutom bakning så tänkte jag att lite målning skulle stå på schemat idag. Jag har inga tavlor på väggarna i lägenheten än, har inte hittat nåt som jag verkligen vill ha. I och för sig hittade jag en sida på nätet igår med en massa tavlor, posters, konsttryck och allt möjligt och det fanns en hel del som jag kunde tänka mig, men vilka priser! Det där med att sätta en prislapp på konst har jag alltid förundrats över. Hur bestämmer man vad en tavla är värd? Nåt slags grundregel verkar vara att ju simplare motivet är desto dyrare är tavlan. Dom hade en tavla där motivet var en kluddigt målad svart fyrkant på vit bakgrund och den ville dom ha typ 2000 spänn för! Och då var det ju ändå inte originalverket, utan en massproducerad kopia. Men det fanns som sagt en hel del tilltalande motiv också och jag sparade ner några bilder att ha som idé och inspiration. Ni får väl se så småningom om det blir nåt av mina konstnärliga ambitioner!   

Ha en bra dag!

//Mari

...är komplicerat eftersom det inte nödvändigtvis syns på en att man är sjuk. Det kan vara svårt för omgivningen att förstå hur illa ställt det egentligen är, "lite trött kan ju alla vara då och då" liksom. Det är jobbigt när folk inte förstår, när dom antyder att man är lat och arbetsovillig och man möts av outtalad misstro. Så länge man är på benen så anses man som frisk. Folk fattar inte hur lång tid det t.ex tar att skriva ett sånt här inlägg, hur hårt jag får anstränga mig för att få ner mina tankar i skrift. Folk fattar inte hur enormt jobbigt det kan vara att fatta det enklaste beslut om vilken struntsak som helst. Dom förstår inte att jag hela tiden befinner mig på gränsen till vad jag klarar av och att minsta lilla grej utöver det innebär massor med stress. Det finns inga reserver att ta av, ingen extra kraft att ta till när det behövs.

Men på nåt sätt känns det ändå inte som nån mening att försöka förklara. Känns liksom inte värt ansträngningen det innebär att i ord försöka formulera hur jag mår. Jag är för trött för att förklara hur trött jag är. Helt enkelt.

//Mari

Min älskade lilla kisse ligger hoprullad på en kudde nedanför elementet i köket, gissa om det ser skönt ut? Kanske skulle man skaffa en sån där kattsäng åt henne som man hänger på elementet. En sån skulle jag också vilja ha. Då skulle jag ligga där som en kanelbulle och sova 16 timmar om dygnet och inte bekymra mig för nånting över huvud taget...

Såhär nånting...:

//Mari

Vad skönt det är när man möter människor som passar för det yrke dom har. Fick träffa min nya handläggare på Arbetsförmedlingen idag och även om vi inte kom fram till så mycket under den timmen vi satt och pratade så känns det ändå lite bättre idag än igår. Min förra handläggare tyckte jag också väldigt bra om så jag har haft tur antar jag.

Helt plötsligt minns jag mitt allra första möte med Arbetsförmedlingen, det var 1991 i Ånge. Jag var 19 år och hade precis gått ut gymnasiet. Det bemötande jag fick den gången var "men lilla gumman, du får väl ge dig ut och knacka dörr, VI kan inte ge dig nåt arbete". Inte precis vad man vill höra när man aldrig satt sin fot på arbetsmarknaden tidigare. Jag upplevde det som att människan tyckte att jag var besvärlig som kom dit och ville ha lite råd och tips inför arbetssökandet och en sån attityd får inte en arbetsförmedlare ha anser jag.

Dom handläggare jag träffat på AF i Sundsvall har överlag varit trevliga och visat sig intresserade av att hjälpa. När man är arbetslös är man ofta ganska känslig och känner sig kanske utsatt på grund av den situation man befinner sig i. Att då bli trevligt bemött är guld värt, då spelar det mindre roll om handläggaren inte kan uträtta några omedelbara underverk. Att bli lyssnad på, förstådd, stöttad och tröstad av en människa som visar genuin vilja att hjälpa en att komma vidare värmer och gör att allt inte känns fullt lika hopplöst ändå. En bra arbetsförmedlare ska inte bara kunna rabbla lediga jobb och åtgärder, han/hon måste också vara intresserad av människor, förstå att det är ett serviceyrke han/hon har, vara empatisk, kunna uppmuntra och inge hopp och inte minst ha en del kunskaper i psykologi för att förstå vad arbetslöshet kan göra med en människa.

Som sagt, jag har inte fått några lösningar på mina problem, men ett litet hopp har väckts och det får duga för nu.

Nu ska jag och katten i alla fall gå och lägga oss.

Ha det gott!

//Mari