...ett tag nu och jag har inte orkat skriva nåt. Känslorna åker upp och ner och däremellan försöker jag ordna upp allt strul som blir när man flyttar. Det är inte bara det här med kartonger och prylar överallt, det blir även ett ekonomiskt strul. Adressändring som ska betalas, bostadsbidrag som ska sökas, uppskatta hur mycket du kommer att tjäna under 2011 osv... Hur enkelt är det att ange vilken inkomst man kommer att ha under nästa år när man inte vet nånting om vad som kommer att hända? När jag fyllde i första ansökan om bostadsbidrag angav jag att jag var studerande och idag fick jag begäran om komplettering, försäkringskassan vill ha in ett intyg från CSN. Men just precis idag har jag hoppat av utbildningen och är alltså inte studerande längre vilket innebär att jag måste skicka in en ny ansökan med en ny beräknad årsinkomst för 2011, suck...

Ny anmälan till a-kassan måste jag göra också. Det är så bra ordnat på dom flesta offentliga webbplatser att man kan ladda ner alla blanketter som pdf och skriva ut. Men jag har ingen skrivare. Krångelikrångel. Jag ska gå till biblioteket imorron och se om jag kan skriva ut alla blanketter där som jag behöver för att inte gå fullständigt i konkurs.

Igår började jag luta av min gamla byrå med hjälp av färgborttagningsmedel som penslas på. Det stinker så man blir alldeles groggy men det funkar bra. Färgen såg ut som kladdkakssmet när jag skrapade bort den. Träet har en lite rödaktig ton nu, ska se om det går att slipa lite så det blir mer trävitt innan jag drar på bets. Men det får bli en annan dag, idag är jag så grymt trött så jag har inte orkat göra ett dugg här hemma. Fast det är ju fördelen med att bo ensam, man kan göra precis vad man vill och även låta bli att göra utan att nån behöver bry sig i det. Idag räckte inte orken till helt enkelt och då får det vara så.

Tror snart jag kryper ner i min sköna bäddsoffesäng, har tjuvlånat en bok av dottern som hon glömt här. Fast först blir det nog en kvällsmacka. Jag råkar ju ha världens godaste bröd som jag bakat själv, stackars er som inte får smaka! ;-)

Ha're gott!

//Mari

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gör ont. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar. Jag skulle ljuga om jag sa att mina mardrömmar inte påverkar mig.

Försöker att inte tänka, försöker att inte minnas, men det är svårt. Och det gör faktiskt ont...   

Det är som det är att vakna upp till en lägenhet som ser ut att ha stått ivägen för orkanen Katrina, men förhoppningsvis lär det ha ordnat till sig åtminstone något framåt kvällen...

Ja, jag och ungarna har alltså flyttat till en ny lägenhet i Matfors om ni inte redan visste det. Livet har sina upp- och nergångar, ibland måste man ta nya vägar när de gamla hjulspåren blir oframkomliga. Jag bevarar alla fina minnen på en liten hylla längst inne i mitt hjärta och blickar sen framåt mot nya spännande möjligheter.

Först och främst måste jag alltså städa upp här och hitta nya platser för alla prylar. Jag trodde inte att jag hade så mycket grejer eftersom jag rensade hårt och gjorde mig av med en massa förra gången jag flyttade. Men det är alltså en hel del kvar uppenbarligen...

Två saker som följt mig ända sen jag var typ 7-8 år är en gammal spegelbyrå och ett skrivbord som pappa hade löst på auktion. Jag tycker mycket om möblerna, dom är liksom jag på nåt sätt och även om dom egentligen inte passar in i mitt nya hem så vill jag inte göra mig av med dom. Därför har jag bestämt mig för att fixa till dom lite så dom funkar bättre ihop med lägenheten.

Både byrån och skrivbordet är mörkbruna och har med tiden blivit rätt slitna och tråkiga. Dottern ska ha skrivbordet inne hos sig och vi funderar på att måla det vitt i shabby chic-stil. Många förståsigpåare tycker att man absolut inte ska vare sig luta av eller måla om gamla möbler för det förstör värdet på möbeln, men frågan är ju för vem möbeln ska vara värd något? Skrivbordet är betsat och inte alls fukttåligt och har fått fula märken efter dricksglas och sånt. När jag var liten hade jag bordet vid fönstret i mitt rum och skivan har blivt blekt och uttorkad av solljuset. Som det är idag är bordet inte till glädje för nån eftersom det bryter av helt mot resten av möblemanget. Så därför är det bättre att slipa och måla det och få en möbel som vi tycker om.

Spegelbyrån är målad i mörkt brunt med ådringar. Det är väldigt fint gjort och ska nog likna nåt ädelt träslag. Men nu är färgen avskavd på flera ställen och har krackelerat av ålder och precis som med skrivbordet så bryter byrån i sitt nuvarande skick av mot allt annat i lägenheten. Både jag och ungarna vill ha ett harmoniskt hem och det tycker vi inte att det blir när det är för många olika färger på möblerna. Herregud, tänk som jag hade det i mitt kök när jag bodde i lägenhet i Ånge, det såg verkligen inte klokt ut! Allt var ett enda hopplock av möbler efter min kära gamla mormor. Hon hade pippi på att måla allting men brydde sig inte så mycket om vilken kulör det var så länge det var målarfärg. Så därför hade jag i mitt kök en illröd kökssoffa, ett grönt bord och bruna pinnstolar. Därtill var köksluckorna grå. Rörigt värre! Nä, så vill vi inte ha det nu. Så byrån kommer jag att luta av och om träet är fint så kommer jag att betsa den i samma ljusbruna nyans som en garderob jag har. Det passar jättebra till tapeterna som går i bruna och beiga nyanser, förutom i dotterns rum som är ljusgrått med en svart fondvägg. Men hon ska ju som sagt ha det vita skrivbordet, det gör sig bäst där inne.

Mormors gamla kökssoffa förresten, det var nåt speciellt med den. Jag minns när jag var liten och vi åkte och hälsade på mormor och morfar som bodde i Köping. Den där soffan hade varit med ett bra tag redan på den tiden och hade blivit målad ett antal gånger med högblank färg. Jag brukade alltid sitta och titta på dom ställen på soffan som blivit slitna, för där kunde man se alla färglager. Soffan hade varit bland annat illgrön, knallblå, nån mysko rosaaktig ton och till sist alldeles kolossalt röd vilket den alltså då fortfarande var när jag fick den. Den var verkligen inte vacker, men den var unik! 

Nä, nu ska jag fortsätta skruva ihop lådan som ska vara under min bäddsoffa som förvaring för kuddar och täcke. Måste säga att jag är riktigt nöjd med soffan, den är mysig att sitta i och förvandlas lätt till en skön 140 cm bred säng. Ungarna har fått sovrummen och jag vill inte ha en säng stående i vardagsrummet för jag tycker det ser för rörigt ut. Trodde det skulle bli jobbigt att ligga i bäddsoffa, det brukar sällan vara särskilt bekvämt, men den här har en tjock madrass och känns som vilken säng som helst.

Som sagt, plikten kallar. Ha en fin dag!

//Mari

Känner att rubriken blev smått överambitiös, är lite halvdöd av trötthet just nu. Men det jag menar med rubriken är att jag ännu en gång ska försöka blåsa liv i min sorgligt eftersatta blogg.

Från början var det tänkt att bloggen skulle handla om vad jag har för mig i syhörnan, men eftersom jag inte haft tid att sy nåt på länge så har det heller inte blivit några inlägg. Så nu skippar jag den idén och låter bloggen handla om allt möjligt helt enkelt.

Men det får bli imorgon det, nu väntar en kvällsmacka och sängen.

Gonatt!