Sitter här och kämpar med mitt CV och det är inte så lätt. Det finns tydligen typ 1000 varianter på hur man kan skriva så hur sjutton ska jag kunna välja? Dessutom skriver jag CV:t utifrån förutsättningen att jag ska söka jobb som sömmerska men det absolut mesta av mina meriter handlar om helt andra jobb så jag vet inte vad jag ska kunna plocka fram som skulle locka en arbetsgivare inom textilbranschen.

Jag har ju alltid sytt iofs, började redan som liten att knåpa ihop små dockor och allt möjligt. I tonåren började jag sy kläder och det blev ett antal mer eller mindre tveksamma skapelser... Jag har haft en del underliga idéer genom åren om man säger så. Fast just då verkade dom bra.

Jag har sytt klänningar till flera av mina skolavslutningar, jag har sytt en studentklänning till en kompis, jag sydde min egen brudklänning och jag sydde massor till barnen när dom var små. Jag har sytt gardiner, kuddar och dukar. Jag har sytt väskor i olika modeller. Mest nöjd blev jag med den blommiga ryggsäcken jag sydde nån gång i högstadiet. Jag minns hur mamma och jag sprang runt hela Östersund och letade tyg till den. Till slut hittade vi ett kraftigt möbeltyg med rosor på svart botten. Jag fick många uppskattande kommentarer om den ryggsäcken. Nu vet jag inte var den är, den kanske ligger uppe på förrådet hemma hos mamma.

När jag höll på att spela fiol som mest blev jag inspirerad av alla hembygdsdräkter och liknande som jag såg runt om på spelmansstämmorna, men såna dräkter kostar ju multum. Jag investerade i alla fall i ett grått vadmalstyg och sydde en enormt vid och lång kjol. En enkel blus i oblekt bomull blev det också. Med tiden tyckte jag att kjolen blev alltför otymplig så jag sydde om den och avlägsnade ett antal decimeter tyg på omkretsen. Och en tidig morgon satte jag saxen i mitt allra finaste vita underlakan och sydde en ny blus. Av tyget som blev över efter att jag modifierat kjolen sydde jag en typisk folkdräktsväst med skört baktill som gör att man ser ännu bredare ut över rumpan än vad man faktiskt är. Men det hör liksom till. Nu har jag inte använt den där dräkten på många år, jag spelar just ingenting längre. Men den ligger i en låda på vinden, jag vill ändå ha den kvar för den är lite speciell. Jo förresten, jag använde den faktiskt vid ett tillfälle när jag jobbade som lärare för några år sen. Vi skulle ha "djurdisco" på roliga timmen och då passade den där grå dräkten bra när jag skulle klä ut mig till en råttmamma. Öron och svans hade jag också. Ja herregud, vad gör man inte för att roa ungarna...

Jag håller på att fixa ett mönster till en fleecetröja till mig själv men har kört fast vid kragen. Jag har aldrig konstruerat en krage förut så jag måste fundera både en och två gånger. Det ska bli en enkel krage utan stånd och jag har ett barnmönster i rätt modell som jag ska utgå ifrån och försöka förstora. Jag tror att jag först måste klippa ut fram- och bakstyckena och nåla ihop axelsömmarna så jag ser att halsringningen är ok, jag har nämligen ritat om den för det är en ganska djup ringning på originalmönstret. Sen när jag justerat ringningen blir det nog lättare att mäta hur kragen ska klippas. Men det får bli efter att jag skrivit det förbenade CV:t och personliga brevet.

Det är väl bäst att återgå till plikterna, har ju fått en liten paus nu så nu kanske jag kan komma vidare.

//Mari

Ny tunika i en helt otroligt mjuk plysch! Storlek ca 3 år. Aldrig använd.

Gud vad jag har kul med min nya symaskin! Det poppar upp idéer i huvudet hela tiden och medans jag syr en sak är jag redan i full gång med att i tanken planera nästa projekt. Mycket fleece har det blivit som vanligt men det kan inte hjälpas, jag älskar att sy i fleece.

Här är bilder på mina senaste skapelser, två små tröjor i storlek 92 och en större till sonen:

Racingflaggorna har jag ritat själv i PhotoShop och konverterat till broderi med PE-Design Lite.   

Och ja, just det , jag har fått hem mina egna namnlappar nu! Fett coolt!   

Ha det gott i vårsolen!

Mvh Mari som skyndar vidare mot nya projekt....

När jag berättade för älsklingen vad det var för en symaskin jag ville ha så lovade jag honom att den till och med kunde brodera kaffekoppar. Ja, alltså inte brodera på själva koppen då, men brodera en bild av en kaffekopp på tyg i alla fall. Han gillar kaffe älsklingen min. Det måste ha varit det som gjorde att han köpte maskinen till mig trots att den kostade åtskilliga pengar.

Och här är beviset, en kaffekopp!

Koppen har jag hämtat i ClipArt och sen gjort om till mönster i PE-Design Lite. Den hjärtformade ramen finns förprogrammerad i maskinen och den yttre ramen har jag sytt på fri hand. Fast jag råkade klippa lite nära tråden så det har fransat upp sig lite i kanterna men strunt samma. Jag fick använda vanlig sytråd till broderiet eftersom jag än så länge bara har fyra rullar gul brodertråd och det blir ju lite enformigt. Sytråden är ju tunnare och inte lika glansig som brodertråd och täcker inte fullt lika bra men jag tycker det blev rätt ok ändå. Och vanlig sytråd är billigare än brodertråd och det är ju bra när man fortfarande är i övningsstadiet.

Nu kan jag lova att det snurrar miljoner idéer i skallen på mig, såhär kul har jag inte haft på mycket länge!

//Mari

Har inte haft tid att skriva nåt på ett tag eftersom jag varit fullt upptagen med att utforska min nya Brother NV-900 som jag fått av min underbara sambo! Symaskinen är helt underbar den också med miljoner funktioner och sömmar och broderier. En väldigt rolig detalj är att man kan göra egna broderimönster i datorn med det medföljande programmet PE-Design Lite. Mer erfarna maskinbroderare verkar tycka att det programmet är lite taffligt, men jag har aldrig sett nåt annat program och för mig som nybörjare räcker det långt. Jag ser oändliga möjligheter här! Jag ska önska mig brodyrtråd när jag fyller år så jag kan förverkliga alla mina fantasier.   

Såhär ser min underbara blommiga maskin ut:

Och nu har jag inte tid att sitta här längre, ska testa att designa ett helt eget broderi!

//Mari

Är nu hemma efter en heldag i skidbacken, ungarna har åkt i princip oavbrutet i över sex timmar. Dom är ganska tysta och lugna nu kan jag säga...

Och min vana trogen har jag naturligtvis drullat omkull och stukat tummen. I början av dagen var det ganska varmt och backen var "mjuk" men efter vår lunchpaus hade det frusit på lite och då gick det alldeles för fort. Och då fick jag väldigt ont i högra tummen, ondare än jag fått nån gång förut efter en vurpa. Den fungerar fortfarande så det är nog ingenting brutet men det gör ont ändå, buhuuuu! Och så är det ju gastummen förstås, nu får det nog bli en paus i skoterkörningen, man brukar få tillräckligt ont ändå även utan att vara skadad.

Men som lite plåster på såren har jag fått besked om att min nya symaskin är på väg så den lär väl komma om ett par dagar! Fast det förstås, den ska ju passera postterminalen i Ånge och "det vet ju alla" att alla paket blir liggande minst ett par dagar extra där, särskilt alla som ska till sundsvallsområdet. OBS! Jag är ironisk nu. Det skrivs alltid en massa kommentarer på Sundsvalls Tidnings hemsida varje gång Ångeterminalens framtid är på tapeten och alla är helt och hållet övertygade om att paketen undantagslöst ligger kvar just i Ånge åtminstone ett dygn, gärna två eller tre. Jag har jobbat där i ett och ett halvt år och under den tiden lyckades jag aldrig hitta utrymmet där alla sundsvallspaket göms undan och lagras till en annan dag. Kanske dom körs ner i källargångarna, dit ner vågade jag mig aldrig. I hisschaktet stiger det alltid upp en doft av gammal luft och mögel, kanske det är dom gömda paketen som ligger där och möglar? Ja så måste det naturligtvis vara, det förstår ju i alla fall alla missgynnade sundsvallsbor som förgäves väntat på sina paket i vecka efter vecka. Men eftersom jag fortfarande har mina kontakter i Ånge så kommer jag nog att få min leverans i tid!   

Nu ska jag gå och leta reda på min bortsprungna vetekudde, jag kan ju inte sova utan den. Begriper inte vart den har tagit vägen, jag hade den ju inatt och kan inte minnas att jag tagit ut den från sovrummet men nu tycks den inte finnas där. Det är iofs inte första gången jag flyttat på saker utan att ha den minsta aning om det så den ligger säkert på nåt konstigt ställe. Ska kolla kylen...

//Mari

Imorgon är det måndag och vi ska tillbringa sportlovets första dag i slalombacken. Ena sonen har varit i backen hela helgen och nu blev resten av familjen också sugna. Älsklingen kollade på Blocket och hittade en annons på lämpliga skidor och pjäxor och vi fick tag i två par skidor, tre par pjäxor och en hjälm för 1000 kr, det var ganska bra tycker jag. Jag gillar att åka slalom men har inte gjort det så mycket, bara några enstaka gånger. Men det finns ju flera fina backar här i Sundsvallstrakten så då kan man ju passa på. Undrar bara hur det kommer att gå med min onda kropp, jag vet sen tidigare åk att jag har en tendens att stuka tummarna när jag ramlar och tar emot mig. För ramlar gör jag lite titt som tätt. Och nu har jag ju ont i både fingrar, rygg, knän och fötter redan så jag får väl ta det lite försiktigt. Ungarna är i alla fall väldigt förväntansfulla och räknar timmarna tills vi ska åka.

Jag är också förväntansfull för en helt annan sak. Jag har nämligen äntligen beställt min drömsymaskin, en Brother NV-900 som har en massa skojiga sömmar och dessutom kan brodera. Med lite tur dyker den upp nån gång under veckan, det ska bli väldigt spännande. Idag när vi var ute och åkte skoter satt jag och fantiserade om allt läckert jag ska sy framöver, broderade jeans, häftiga tröjor och en massa annat.

Och nu sitter jag och väntar på att tvättmaskinen ska bli klar. Min illgulsnorgröna täckjacka var alldeles fantastiskt smutsig och det duger ju inte när man ska delta i "modeshowen" i slalombacken. Folk svänger omkring på sina splitter nya timglasskidor i supersnygga och superdyra slalomdressar och med fantastiska märkesglasögon uppe på hjälmen. Man får känslan av att det handlar lika mycket om att visa upp outfiten som att åka skidor och ha kul. Det spelar ingen större roll hur man åker bara man är snyggast i backen liksom. Jag minns ett gäng snowboardåkare som satt mitt i backen hela dagen, dom gjorde inte mer än typ två åk. Men dom var i alla fall snygga där dom satt och det verkade vara hela avsikten med deras dag. Ja inte kommer jag att vinna nåt pris för mina gamla oansenliga täckbyxor men jackan kan nog se lite häftig ut med sin skrikiga signalfärg, åtminstone på lite längre håll... 

Nu är tvätten klar. Jag hör väl av mig imorgon och rapporterar om antalet brutna ben.

//Mari

Jag gillar fleece jag... Fleece är varmt, mysigt, snyggt och lätt att sy i eftersom det inte glider eller trådar sig. Här är det senaste i raden av kreationer, två huvtröjor som jag lagt ut till försäljning på Tradera.

Fler blir det fast kanske i mindre storlekar, det finns tyg kvar. Men jag är också sugen på att sy nåt av den vita trikån med blå fjärilar på som jag köpte härom dagen. Kan nog bli så att jag börjar på nån liten tröja framöver kvällen...     

//Mari