Från och med nu kommer inte den här bloggen att uppdateras mera, men ni är välkomna att följa mig på min nya blogg: marisdagbok.blogspot.com

Av nån anledning funkade det inte att göra länken klickbar ikväll. Jo, klickbar blev den, men den ledde ingenstans... Så tills jag kommit på vad felet är så får ni vackert skriva in adressen själva.       

//Mari

Jag har tröttnat lite på min gamla bloggdesign så jag håller på och provar mig fram till nått nytt. Därför kan det se lite rörigt ut här ett tag! 

...på väg hem från Åland, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Å ena sidan är ju hemma alltid hemma, det är ju där jag har mina barn och katten. Men å andra sidan är det på Åland jag har min älskade Ålänning och det är ju inte det minsta roligt att behöva lämna honom. Knepigt.

Sitter på den gula Y-bussen från Uppsala till Sundsvall nu, trött som en liten gris och ganska hungrig också. Men det blir fikapaus i Tönnebro om ett tag. Dessutom är en klar fördel med att åka buss att man kan nicka till bäst man vill under färden. Passar mig utmärkt det. Tror bestämt jag ska ta mig en liten catnap redan nu faktiskt.

Min symaskin är verkligen världens roligaste leksak!   Har sytt en mamma-necessär och två smånecessärer, en hel familj som Älsklingen sa. *S*

...man måste bege sig långt hemifrån för att uppleva nåt fint. Jag tog en liten promenad till Ängomstjärn här i Matfors idag och det var en riktigt härlig utflykt bara ett stenkast från där jag bor.

I helgen hade jag en sms-konversation med... låt mig kalla vederbörande för en gammal bekant helt enkelt. Det började ganska artigt men jag insåg snart att det inte kom från den jag först trodde utan från en annan gammal bekant, nämligen Groggen. Till synes samma person, men den ena kan vara riktigt trevlig medan den andra är en riktig pain in the ass för att uttrycka det milt. Och eftersom det var helg så var det naturligtvis Groggpersonligheten som hörde av sig. Suck.

Det är verkligen skrämmande hur lite alkohol kan förvandla en helt normal person till en bitter, självömkande och skrytsam idiot. Jag vet att det inte är lönt att diskutera med en sån person, men jag har sååå svårt att bara tiga och ta emot skit när jag vet att det är just bara skit. Jag skrev till Groggen precis som jag tyckte och fick tillbaka att det var så väldigt skönt nu när jag inte störde hans personliga utveckling och att karriären gått spikrakt uppåt sen jag försvann. Jamen så himla bra, vad gnäller han över då? Jag är också väldigt nöjd med mitt liv som det är nu. Visserligen har jag väl inte gjort nån karriär att tala om då jag fortfarande är arbetslös, men på det personliga planet har det hänt desto mer.

Dom av er som känner mig kan ganska lätt räkna ut vem det här handlar om och man kan naturligtvis fundera på hur schysst eller lämpligt det är att skriva om en sån här sak på en offentlig blogg. Men samtidigt känner jag att jag är så förbannat trött på det här fenomenet som kallas medberoende. Jag är trött på att det som närstående är så väldigt lätt att falla in i ett beteende som innebär att tiga, dölja, skydda. Vem blir hjälpt av det egentligen? Ingen skulle jag vilja säga. Det enda som händer är att den som dricker och beter sig illa kan fortsätta med det som om ingenting har hänt eftersom dom närmaste så snällt hjälper till att undanhålla sanningen från omgivningen. Det som är mest skrämmande är att det liksom bara händer av sig själv. Det behöver inte alls förekomma några påtryckningar eller krav från den som dricker på att man ska hålla tyst och hjälpa till att dölja eländet. Man bara gör det automatiskt utan att man märker vad man håller på med förrän det gått ganska långt. Och även om man blir medveten om det så fortsätter man ofta ändå, kanske för att man skäms eller inte vill att den man lever med ska göra sig själv till åtlöje inför andra. Fast egentligen borde den som dricker få göra bort sig bäst han/ hon kan och själv få ta hand om omgivningens reaktioner. Man kan inte leva nån annans liv och man kan definitivt inte hjälpa den som inte själv vill bli hjälpt. Det enda man kan göra är att rädda sig själv och lämna skiten bakom sig hur ont det än gör. 

Det är vansinnigt jobbigt att stå vid sidan och se på när nån förstör för sig själv och lika jobbigt att släppa taget om vederbörande. Medberoendet sitter kvar en tid även om man lämnat. Man funderar över vad han/hon gör i helgen, blir det mycket drickande under semestern, kommer han/ hon göra bort sig på after worken igen osv osv. Man måste ständigt påminna sig om att det inte är ens ansvar längre och har faktiskt aldrig varit det heller, även om man själv tagit på sig det.

Jag är fri nu. Jag har en hjärtevän som inser hur mycket viktigare kärleken är än en ständig jakt på tillfällen att få dricka. Aldrig mer ska jag gå med en klump i magen av oro när helgen närmar sig, istället ska jag njuta av livet och ta vara på varje ögonblick tillsammans med min älskling. Precis som det ska vara!

//Mari

I helgen när det var så varmt så sov jag på balkongen två nätter, det var såååå skönt. Konstigt nog såg jag bara till två myggor och det var nog tur det. Den ena lyckades visst bita mig, men det märkte jag inte förrän mitt på dagen igår. Det var ett helt vanligt myggbett av ordinär storlek strax ovanför högra handleden. Men jag är glad att jag inte fick fler, för nu är det som jag skulle ha en pingisboll eller nåt under skinnet. Alldeles hårt, varmt och svullet är det och det kliar i hela armen ända upp till axeln. Hade inte varit trevligt att ha 10-15 stycken såna!

Jag skrev ju tidigare idag att jag skulle städa bort all sand som blivit indragen i hallen och det har jag gjort. Min hall är nog inte ens en kvadratmeter stor, men det känns himla besvärligt att dammsuga där eftersom dammsugarsladden inte riktigt räcker nerför hela trappen. Och att hämta en skarvsladd är ju jobbigt så då blir det istället inte av att städa där nere så ofta. Men idag kände jag mig alltså tvungen och då hände nåt mystiskt! Helt plötsligt fanns det hur mycket sladd som helst i den lilla dammsugaren, jag kunde nog ha tagit mig en bit ut på marken till och med. Var kom dom där extra metrarna ifrån? Jag drar alltid ut sladden till det tar stopp och hittills har det aldrig räckt för att ta sig hela vägen nerför trappen, men det måste ju ha varit nån fnurra på sladden som helt plötsligt löste sig. Ja det får vara hur det vill med det, jag är i alla fall väldigt glad att jag hädanefter kan dammsuga hallen utan att behöva krångla! 

Och nu måste jag nog tyvärr ge mig ut i regnet och gå och handla, vare sig jag vill eller inte...

//Mari

...en regning dag som denna än att steka sig en hög med vaniljdoftande pancakes?

Jag läste i en av lokaltidningarna att kyrkan i Ljungaverk som varit till salu en längre tid nu köpts av ett belgiskt par som ska göra om den till ett belgiskt våffelhus och då kom jag att tänka på pancakes. Suget som uppstod var helt oemotståndligt så det fanns inget annat att göra än att skrapa ihop de sista äggen och mjölresterna och vispa ihop en smet och nu sitter jag här och avnjuter dom små läckerbitarna.  

Nåt som däremot är mindre lämpligt med tanke på vädret är att sonens klass idag skulle åka till Sundsvall och bada i Himlabadets utomhusbassäng. Är det inte typiskt? Igår var det typ 30 grader varmt och strålande sol, men idag är det 10 grader och spöregn. Jag vet inte om klassen hade nån plan B i händelse av dåligt väder, men hur som helst så lär dom inte lida nån brist på vatten...

För min egen del tycker jag ändå att det är ganska skönt idag efter den senaste tidens värmebölja. Nu går det att andas igen och till och med få in lite sval luft i lägenheten som varit som en bastu i flera dygn. Friskt och fräscht! Det tråkiga är att jag skulle behöva gå och handla och även om jag inte har särskilt många meter till Ica så ser det ut som jag skulle hinna bli rätt blöt på vägen dit... Jag avvaktar en stund till och hoppas det lugnar sig lite.

Nu när det är så pass svalt att man faktiskt orkar röra sig så ska jag passa på att städa lite. Egentligen skulle jag behöva städa mycket, men eftersom orken inte är som den ska så får jag vara nöjd med det lilla som blir. Tror jag ska prioritera min lilla hall som är full av sandstrand som sonen dragit hem från Rännösjön. Kan vara bra att få undan sanden innan folk börjar klampa in med blöta skor kanske.

Ha det bra!

//Mari