Idag känner jag mig rätt slö, slapp och likgiltig... Känner att en förkylning försöker smyga sig på men den får väl göra det då. Har faktiskt inte varit förkyld sen i början av maj förra året trots att barnen varit snoriga och hostiga av och till ända sen skolan började i höstas.

Egentligen borde jag väl ta mig ut i det fina vädret och släpa mig bort till Ica för att köpa lite mjölk till mitt té och ett par flaskor Loka för att det är gott. Och så ska man ju dricka mycket när man är sjuk... Tror bestämt att det är väldigt bra med glass också när man har ont i halsen. Dom där Ben & Jerry's-pinnarna med jordnötssmör och grejer lär visst ha alldeles extra bra egenskaper när det gäller att bota alla möjliga åkommor. Dom går dessutom alldeles utmärkt att ta i förebyggande syfte också. Jag konsumerade ett oräkneligt antal exemplar av nämnda pinne förra sommaren och se vad frisk jag har varit ända till nu!

På lördag ska visst min lånekatt Pooks åka hem. Tråkigt för vi har börjat komma överens väldigt bra. Hon brukar sova med mig på nätterna och jag kommer att sakna hennes otroligt mjuka päls. Men min egen katt Chilla blir i alla fall kvar, mitt älskade gulögda lilla troll!

Idag är det den sista mars, imorgon börjar våren "på riktigt". Jag ser att det börjat röra sig lite bland vårlökarna i rabatten vid huset mittemot och även i min kruka som jag satte mandarinkärnor i för länge sen. Igår stack den första lilla plantan upp ur jorden och den har redan tuffat till sig och sträckt på sig en hel del. Hoppas den får sällskap av några fler snart.

En sak som är jobbig med att det blir varmare ute är att man inte lika självklart kan dölja en bad hairday under en tjock mössa. Jag får jämt den mest osannolika kuddfrisyr så fort jag lutat omkull mig en stund, vilket jag ju gör ganska ofta. Det hjälper inte med att försöka borsta ner tofsarna utan det krävs en ordentlig rotblöta med efterföljande föning för att få nån ordning på eländet. Det är ju jobbigt om man bara ska springa en snabbis på affären och köpa kattmat eller nåt. Vilket jag vid närmare eftertanke faktiskt måste göra snarast, pälsbrudarna fick dom sista kulorna i morse. Men idag åker mössan på trots att det är 5 grader varmt i skuggan...

Ha det bra i vårsolen!

//Mari

Jag skrev ju härom dagen om ett gäng av Sundsvalls hemlösa. Idag har jag studerat deras arvtagare...

Satt och väntade på bussen på Sundsvalls busstation Navet och där kan man få se och höra en hel del. Det allra mesta handlar om brott, sprit och droger och det pratas högljutt och ogenerat om fyllor, polisanmälningar, slagsmål och allt möjligt. Tidigare när jag suttit där har det oftast varit dom lite äldre och etablerade alkisarna som varit där, det är liksom deras favoritställe. Men idag var det även en del yngre personer där och cirkulerade med systemkassar och ölflaskor. Det var verkligen beklämmande att se en tonårstjej svärma kring dom äldre och till och med pussas med en herre i typ 50-årsåldern för att få sig en slurk ur hans flaska. Ett tag verkade det nästan som dom tänkte göra sällskap in på toaletten, men det stupade på att ingen av dom kunde uppbringa den femkrona det kostar att gå in där. En söt tjej på typ 17 år som hänger med alkisarna på Navet och är full redan halv tre på en onsdagseftermiddag, vilka strålande framtidsutsikter alltså... En av hennes polare var en kille som tydligen åtminstone var gammal nog att gå på systemet själv. Han kom släpandes med den obligatoriska lila kassen, korkade upp en öl och svepte halva i ett enda drag innan han skickade den vidare till tjejen.

I andra änden av vänthallen satt en annan brud som ännu inte fyllt 18 och pladdrade högljutt om hur hon blivit utslängd från krogen nyligen och hur jäkla full hon varit. Killen med ölen ropade nåt till henne men då hojtade hon tillbaka att han inte fick prata med henne eftersom hon tydligen polisanmält honom och om han kontaktade henne så var det att betrakta som "övergrepp i rättssak". Undrar om hon ens vet vad det betyder...

Ja herregud, man tror verkligen att man hamnat i värsta dårhuset istället för en busstation. Det är tragiskt att se alla människospillror som vistas där eftersom dom inte har nån annanstans att ta vägen. Missbruk har gjort att dom straffat ut sig själva ur det sociala skyddsnätet och deras enda nöje är att sitta där och käfta med varandra dag ut och dag in samtidigt som dom smygdricker öl ur flaskan som hålls gömd under jackan. En sak jag tänkt på många gånger är att dom liksom har tappat all självrespekt, dom berättar vitt och brett om sånt som man kanske i normala fall håller för sig själv. Men det är precis som att dom känner att dom sjunkit så långt ner så det spelar ingen roll om hela världen får höra om deras misär och eländiga liv. Dom bryr sig inte. Jag dömer ingen för jag vet inte vad som ligger bakom att deras liv blivit som det blivit och dessutom är alkoholism en sjukdom som många varken kan eller vill bekämpa. Men nog känns det både tragiskt och hopplöst när man ser hur ungdomarna söker sig till dom äldre och blir "upplärda" till ett liv som inte är något liv.

Jag hoppas verkligen att jag lyckas vara en tillräckligt trygg punkt i mina barns tillvaro för att dom ska slippa hamna i sånt elände. Ungarna som hänger på Navet är ju nåns barn dom också...

//Mari

Har kommit på mig själv med att på sistone använda ordet "underbart" väldigt mycket. Kanske inte så att andra hör eller ser det, men när jag tänker på mitt liv och min tillvaro så är "underbart" ständigt återkommande.

Jag har underbart fina och goa ungar. Jag har en underbart mysig lägenhet. Jag har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat för dagen. Efter att ha suttit på tågstationen i Sundsvall en tidig lördagsmorgon insåg jag hur underbart det är att faktiskt ha allt man behöver. Det är mer än vad man kan säga om dom tre-fyra stackare som satt ihopsjunkna på bänkarna i vänthallen och försökte värma sig en stund och sova lite med hela sitt bohag i en systemkasse bredvid sig. Deras kläder och skor hade sett bättre dagar och att döma av doften som låg över hela vänthallen var det ett bra tag sen både kläder och kroppar varit i kontakt med vatten och tvål. Undrar var dom hade spenderat resten av den kyliga natten eftersom vänthallen öppnade först kl 4:45? När jag satt där och i smyg betraktade dom hemlösa så lovade jag mig själv att jag aldrig mer ska gnälla över att jag har dåligt ställt. Jag har kanske inte allt som jag vill ha, men jag har allt som jag behöver. Och visst måste man säga att det är rätt så Underbart?

Våren är på väg, visserligen lite trevande men det går ändå åt rätt håll och det är också underbart. Min älskade lilla kisse Chilla är ett underbart sällskap, med henne känner jag mig aldrig ensam. Det är underbart att jag har både möjligheten och förmågan att måla och sy. Min symaskin är förresten helt underbar den med!

Visst finns det saker i mitt liv som inte är fullt så underbara, men dom väljer jag helt enkelt att strunta i så gott det går.   Dom förtjänar ändå ingen större uppmärksamhet. Om man väljer att fokusera på allt bra man har omkring sig så blir faktiskt livet underbart roligt att leva!

Sen har det ju faktiskt hänt nåt som gör livet extra underbart just nu...   Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt trillade det in en alldeles speciell och naturligtvis helt underbar person i mitt liv. Det är underbart att ha nån att tycka om och det är lika underbart att veta att det finns nån som tycker om en tillbaka!   

Och självklart har Kalle Moraeus och Orsa spelmän en given plats i dagens inlägg, varsågoda!

Idag är en sån där dag då jag har svårt att formulera mig i ord men ändå känner ett behov av att uttrycka mig på nåt sätt. Lyckligtvis finns det andra som verkligen kan det där med att formulera sig och som man kan ta hjälp av.

Så varsågoda, här kommer ett par underbara bitar lördagsörongodis serverade av Shania Twain, lyssna och njut!

Helt plötsligt har det gått typ tre veckor sen mitt senaste inlägg, vart tog den tiden vägen? 

Jag får väl försöka göra en liten sammanfattning. En sak som hänt sen sist är att jag börjat styrketräna två gånger i veckan hos sjukgymnasten. Det är jag och ett par-tre äldre herrar som pustar och svettas ikapp i arla morgonstund och frågan är vem av oss som egentligen är närmast döden efter 5 minuter på cykel eller crosstrainer..? Jag har väl inte uppnått några större resultat hittills, men jag kan i alla fall stoltsera med en helt fantastisk mjölksyraproduktion!

En dröm jag har är att få full kontroll på min stela kropp, sådär som orientaliska dansare ni vet. Det verkar ju finnas en oändlig massa muskler kring höfter och midja som man normalt aldrig ens märker att man har och det är dom jag vill hitta. Jag har inga ambitioner att bli nån professionell magdansös men jag ger åtminstone mig själv många goda skratt där jag står framför spegelväggen och leker Shakira!    Dessutom blir jag glad av att dansa även om jag mest av allt liknar en trave däck som kommit i gungning.

Men hur jobbig kan en liten katt vara egentligen? Har en kisse här som prompt ska vara mitt framför skärmen   och därtill gärna kliva på tangentbordet. Hon är minsann ingen knäkatt annars, men när jag sitter och skriver är hon plötsligt vääääärldens keeeeligaste! Knaskatt...

Målat har jag väl gjort en del sen sist också. Jag gav mig på att måla en rosa Cadillac men det tar en sån otrolig tid! Det är så mycket krom och blänk och grejer som är svårt att få till när man aldrig gjort nåt liknande förut, men det är en spännande utmaning och det börjar arta sig i alla fall. Fast nu får bilen vila ett tag, jag har en del andra projekt på gång också. Men sen när Cadillacen är färdig funderar jag på att måla en magdansös i närapå naturlig storlek, det skulle vara rätt läckert att ha en sån bredvid spegelväggen.

Sen har det hänt en del annat också som fått mig att se ljusare på tillvaron men det tar jag en annan gång.  

Ha det bra i vårstormarna!   

//Mari

Visst var det Friends som sjöng den låten för en massa år sen? Kom att tänka på den nu såhär i melodifestivaltider och kan ju tycka att den är lika aktuell  fortfarande. Vi stressar runt som galna illrar och glömmer ofta att stanna upp och verkligen känna efter vad vi egentligen vill med livet. Kanske förnuftets betydelse för hur vi skapar våra liv är överskattad, kanske vi skulle må mycket bättre om vi lyssnade till våra hjärtan...?