I helgen hade jag en sms-konversation med... låt mig kalla vederbörande för en gammal bekant helt enkelt. Det började ganska artigt men jag insåg snart att det inte kom från den jag först trodde utan från en annan gammal bekant, nämligen Groggen. Till synes samma person, men den ena kan vara riktigt trevlig medan den andra är en riktig pain in the ass för att uttrycka det milt. Och eftersom det var helg så var det naturligtvis Groggpersonligheten som hörde av sig. Suck.

Det är verkligen skrämmande hur lite alkohol kan förvandla en helt normal person till en bitter, självömkande och skrytsam idiot. Jag vet att det inte är lönt att diskutera med en sån person, men jag har sååå svårt att bara tiga och ta emot skit när jag vet att det är just bara skit. Jag skrev till Groggen precis som jag tyckte och fick tillbaka att det var så väldigt skönt nu när jag inte störde hans personliga utveckling och att karriären gått spikrakt uppåt sen jag försvann. Jamen så himla bra, vad gnäller han över då? Jag är också väldigt nöjd med mitt liv som det är nu. Visserligen har jag väl inte gjort nån karriär att tala om då jag fortfarande är arbetslös, men på det personliga planet har det hänt desto mer.

Dom av er som känner mig kan ganska lätt räkna ut vem det här handlar om och man kan naturligtvis fundera på hur schysst eller lämpligt det är att skriva om en sån här sak på en offentlig blogg. Men samtidigt känner jag att jag är så förbannat trött på det här fenomenet som kallas medberoende. Jag är trött på att det som närstående är så väldigt lätt att falla in i ett beteende som innebär att tiga, dölja, skydda. Vem blir hjälpt av det egentligen? Ingen skulle jag vilja säga. Det enda som händer är att den som dricker och beter sig illa kan fortsätta med det som om ingenting har hänt eftersom dom närmaste så snällt hjälper till att undanhålla sanningen från omgivningen. Det som är mest skrämmande är att det liksom bara händer av sig själv. Det behöver inte alls förekomma några påtryckningar eller krav från den som dricker på att man ska hålla tyst och hjälpa till att dölja eländet. Man bara gör det automatiskt utan att man märker vad man håller på med förrän det gått ganska långt. Och även om man blir medveten om det så fortsätter man ofta ändå, kanske för att man skäms eller inte vill att den man lever med ska göra sig själv till åtlöje inför andra. Fast egentligen borde den som dricker få göra bort sig bäst han/ hon kan och själv få ta hand om omgivningens reaktioner. Man kan inte leva nån annans liv och man kan definitivt inte hjälpa den som inte själv vill bli hjälpt. Det enda man kan göra är att rädda sig själv och lämna skiten bakom sig hur ont det än gör. 

Det är vansinnigt jobbigt att stå vid sidan och se på när nån förstör för sig själv och lika jobbigt att släppa taget om vederbörande. Medberoendet sitter kvar en tid även om man lämnat. Man funderar över vad han/hon gör i helgen, blir det mycket drickande under semestern, kommer han/ hon göra bort sig på after worken igen osv osv. Man måste ständigt påminna sig om att det inte är ens ansvar längre och har faktiskt aldrig varit det heller, även om man själv tagit på sig det.

Jag är fri nu. Jag har en hjärtevän som inser hur mycket viktigare kärleken är än en ständig jakt på tillfällen att få dricka. Aldrig mer ska jag gå med en klump i magen av oro när helgen närmar sig, istället ska jag njuta av livet och ta vara på varje ögonblick tillsammans med min älskling. Precis som det ska vara!

//Mari

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Från och med nu kommer inte den här bloggen att uppdateras mera, men ni är välkomna att följa mig på min nya blogg: marisdagbok.blogspot.com   Av nån anledning funkade det inte att göra länken klickbar ikväll. Jo, klickbar blev den, men den ledde...

Jag har tröttnat lite på min gamla bloggdesign så jag håller på och provar mig fram till nått nytt. Därför kan det se lite rörigt ut här ett tag!       ...

...på väg hem från Åland, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Å ena sidan är ju hemma alltid hemma, det är ju där jag har mina barn och katten. Men å andra sidan är det på Åland jag har min älskade Ålänning och det ä...

Min symaskin är verkligen världens roligaste leksak!   Har sytt en mamma-necessär och två smånecessärer, en hel familj som Älsklingen sa. *S*                       ...

...man måste bege sig långt hemifrån för att uppleva nåt fint. Jag tog en liten promenad till Ängomstjärn här i Matfors idag och det var en riktigt härlig utflykt bara ett stenkast från där jag bor.         ...