...trots allt. Snodde ihop en kycklingsallad här ikväll och det var nog en himla tur att jag inte gav mig på nån mer avancerad matlagning för jag hade uppenbarligen inte huvet med mig nu igen. 

Först sölade jag ner alla lådfronterna och halva köksgolvet när jag skulle lyfta ner Chilla från köksbänken samtidigt som jag tömde en burk stora vita bönor (ingen tomatsås alltså) i ett durkslag. Det som är så lurigt med durkslag är att det liksom är hål i botten på dom så om man nödvändigtvis måste hålla på och flytta katter samtidigt som man häller grejer i durkslaget så bör man åtminstone låta det stanna kvar i närheten av diskbänken eller nån annanstans där det finns nåt slags avlopp. Dock blev det ett oväntat resultat av min lilla olycka, det visade sig nämligen att Chilla tyckte bön-sölet var smaskens så hon städade golvet och åt till och med upp en böna! Jag har haft en katt som älskade gurka och en som åt majs med god aptit och nu har jag alltså en som gillar vita bönor. Konstiga djur.

Förutom att spilla ner hela golvet och kasta salladsblad och melonskal vilt omkring mig lyckades jag skära mig i fingret när jag skivade gurka. Så går det när man hanterar vassa föremål när man inte är vaken.

Men nu har jag världens största sallad som jag kan leva på ett par dagar, så nu ska det väl inte behöva hända några allvarligare incidenter i mitt kök på ett tag. Förhoppningsvis...

//Mari