Igår började min gröna Singer plötsligt att sy helt av sig själv. Jag hade visserligen foten i närheten av pedalen men jag trampade inte på den. När jag böjde mig ner för att se om nånting låg på pedalen fick jag se att det rök ur den och det luktade apa så då blev det till att rycka ur kabeln och slänga ut skiten på bron. Det måste ha blivit nån kortslutning eller nåt. Nåja, det är inte hela världen, jag får väl köpa en ny pedal helt enkelt.

Trots denna incident blev det ändå en liten barntunika och två fleecebaskrar sydda. Jag slängde in en bild på min egen basker på Tradera bara för skojs skull förra veckan och fick den faktiskt såld och för ganska mycket pengar dessutom! Eller ja, min egen basker behåller jag förstås, köparen får en nysydd. Så himla kul att nån vill köpa nåt som jag designat och sytt själv! Pengarna för baskern använde jag till att beställa små fina namnband som det står "Pinglo" på som jag ska sy fast på allt jag tillverkar framöver. Tunikan har jag också lagt upp på Tradera, får se om det finns nån som är intresserad av den också. Jag fick i alla fall omgående en beställning på en till fast i storlek åtta år, lilltjejen här hemma ville ha en likadan. Och det undrar jag inte på, tyget är helt underbart. Den mjukaste plysch jag känt i hela mitt liv tror jag!

Nu ska jag ta och göra mig i ordning för ett läkarbesök, ska försöka få reda på varför jag är så vansinnigt trött hela tiden.

Ha det gott i kylan!

//Mari  

Kallt är det så inåt... Usch. Ett annat usch är att jag nyss varit och hämtat ena pojken på skolan, han mår illa. Hoppas det inte blir nåt värre, det är verkligen inte kul när man fått magsjuka i huset. Det känns ungefär som att pesten kommit. Ja ja, vi får väl se hur det artar sig, det är ju bara att gilla läget.

I fredags träffade jag min jobbcoach för första gången. Hon var jättetrevlig och jag hoppas att jag kan komma nån vart i jobbsökandet nu. Hemläxa fick jag också, en lista på "bryderier" där jag ska välja ut dom viktigaste och rangordna dom samt formulera ett mål med min jobbcoaching. För er som inte redan vet kan jag berätta att jag gick in i väggen för några år sen och har inte blivit mig själv än. Från att ha varit en ganska smart tjej känner jag mig nu som ett riktigt dumhuvud, har svårt att tänka och formulera mig, har koncentrationssvårigheter och dessutom en enorm trötthet som aldrig verkar vilja ge sig. Och samtidigt som jag är så trött så det snurrar i skallen så kan jag omöjligt sova. Helknäppt.

Nåväl, jobbcoachen förstod mina problem och insåg att jag inte bör söka jobb som lärare igen trots att jag har utbildningen. Det var en lättnad. Själv känner jag ju att jag inte skulle klara ens en vecka i skolans värld, men det kan vara svårt att få andra att förstå såna problem. Men det gjorde alltså den här kvinnan, tack för det! Förvånande nog tog hon även mina önskemål om att få jobba med hantverk av nåt slag på allvar. Hade förväntat mig nåt i stil med "ja det är säkert kul, men inget man kan leva på" och så skulle jag bli tvingad att söka jobb inom hemtjänsten eller nåt. Härligt att man ibland träffar på rätt människor vid rätt tillfälle i livet. Jag kanske inte alls kommer att få nåt jobb som sömmerska, men det är i alla fall skönt att ha en coach som tar ens drömmar på allvar och hjälper en att åtminstone kolla läget så man vet. Den akademiska avdelningen i min hjärna är numera avstängd, det är bara när jag syr som jag känner att jag har någorlunda koll på vad jag håller på med. I alla fall ibland. Visst, jag gör en massa tabbar och misstag även då, men jag fattar i alla fall vad det handlar om utan att behöva tänka så det ryker ur öronen på mig.

Det verkar inte vara nån större tankeverksamhet bakom pannbenet på katten som sitter utanför altandörren heller. Det har legat snö för dörren i flera veckor men han har fortfarande inte fattat att den inte går att öppna och att han måste gå in på framsidan. Sicket litet pucko. Bäst att jag går och ropar på honom så han springer runt innan han blir alldeles kall om trampdynorna.

Ha det gott, vi hörs!

Jag måste bara visa min härliga gröna Singer från 1959 som jag ärvde efter min faster. Den har stått i förrådet i många år eftersom jag en gång fick för mig att jag måste ha en maskin med automatiskt knapphål och därför köpte en billig symaskin från Ellos. Den nya maskinen har visserligen knapphål, men inte så mycket annat. Inte ens trestegssicksack, det trodde jag var standard på alla symaskiner.

Nåväl, för ett tag sen gick jag upp på vinden och hämtade ner min gamla gröna maskin, gjorde ren den och smörjde upp den. Drivremmen fattades men jag fick en ny gjord åt mig förra veckan och nu går maskinen som en klocka! Den vill ha en skvätt olja då och då men vad gör väl det för när den är välsmord går den tyst och lätt och backar inte för tjocka tyglager. Den bara matar på och det är som att sy i smör. Synd bara att jag inte fick tag på drivremmen tidigare, jag skulle verkligen ha behövt den här maskinen när jag sydde kappan eftersom min modernare maskin inte alls klarade av det tjocka materialet.

Den måste ha kostat en halv förmögenhet på sin tid, den har massor med tillbehör så som fållvikare, bandkantningsapparat, rynkapparat, brodyrfot och en massa andra pressarfötter. Dessutom finns det ett antal mönsterbrickor och inbyggda stygnvalstangenter som går att kombinera på en massa olika sätt. Man kan visserligen inte sy blommor, bilar och hjärtan som på nyare maskiner men 1959 måste det ha varit en riktigt avancerad maskin.

Trots att jag haft maskinen i min ägo i många herrans år och även sytt väldigt mycket på den så har jag inte lärt mig att använda tillbehören. Jag har provat nån gång bara för kul men resultatet har väl inte blivit riktigt vad jag förväntat mig. Men efter att ha bläddrat runt på andra sybloggar så förstår jag att det krävs ett visst mått av övning för att få till det bra och det gäller även nya symaskiner. Så jag ska nog ta mig en titt till på alla konstiga mojänger och träna lite mer.

Här är Pärlan! Visst är den vacker? Den väger typ ett halvt ton, inga plastdetaljer här inte!

Nu är den klar, den infernaliska kappan. Eller klar är den egentligen inte men jag orkar inte mer helt enkelt... Den blev inte på långa vägar som jag tänkt mig och blev varse under arbetets gång att vissa saker helt enkelt inte fungerar. Men det blev ett lärorikt projekt! Kappan är fodrad med ett tjockt pälstyg och vindpoplin som mellanfoder för att inte vintervindarna ska blåsa rakt igenom. Ärmarna är fodrade med blank vindpoplin och har fleece som mellanfoder.

Lärdomar från Projekt Vinterkappa:

• Nästa gång jag ger mig på ett ytterplagg med foder så ska det finnas mönster även till fodret. Den här kappan var egentligen en ofodrad modell. Eftersom pälsen är så tjock gick det inte bara att ta samma mönsterdelar som till yttertyget för det skulle bli alldeles för många klumpiga sömmar. Så jag gjorde nån egen variant genom att försöka rita av den ihopsydda kappan och göra ett foder med färre sömmar. Det gick väl sådär... Passformen blev inget vidare.
• Den här sortens päls blir väldigt otymplig när man syr ihop den räta mot räta, sömmarna blir jättetjocka. Man skulle nog ha lagt delarna omlott istället och sytt ihop dom så för att få smidigare sömmar men det skulle å andra sidan inte ha blivit så snyggt det heller.
• Jag valde att fodra kappan med päls hela vägen ner för jag tänkte att det skulle bli varmt och gosigt åt rumpan och benen. Varmt och gosigt blev det förvisso men problemet är att pälsen liksom "klättrar" på benen när man går vilket får till följd att kappan drar upp sig och ser jätteknölig ut. Det skulle nog ha varit ett blankare foder nertill.
• Jag gjorde dolda fickor med dragkedjor i "prinsessömmarna" framtill men det funkade inte i praktiken. Framstyckets delar ville glipa isär vid fickorna så dragkedjorna syntes och det blev knöligt och konstigt. Tanken var god, det är ju alltid bra att ha säkra fickor, men det såg som sagt inte klokt ut och det var inte heller särskilt snyggt med en massa knöliga prylar i fickorna. Så trots allt arbete jag lagt ner på att fundera ut hur jag skulle göra dom där fickorna så sprättade jag bort dom och sydde igen sömmarna. Passformen blev något bättre och jag får väl leva med att ha en kappa utan fickor.
• Det hade varit betydligt snyggare att sy upp fållarna osynligt för hand från insidan istället för att sy dom på maskin på rätsidan. Men jag orkade inte...
• Fållen nertill gjorde jag om flera gånger innan jag till slut fick klart för mig att man bör klippa ur små kilar ur den för att få bort överskottsvidden.
• Jag har en förmåga att alltid ändra detaljer på mönstren för att få plagget precis som jag vill ha det, men nästa gång jag får för mig att sy i ett så pass dyrt tyg som det här ylletyget så ska jag påminna mig själv om att följa mönstret till punkt och pricka. Det är inte så kul när man lagt ut mycket pengar och så blir det inte bra i slutändan bara för att man hållit på och experimenterat.
• Nu ska jag hålla mig till enklare och snabbare modeller ett tag, det här var jobbigt och krångligt och drog ut på tiden så jag blev riktigt less. Men jag kan i alla fall gå ut utan att frysa... ;-)

Trodde att jag äntligen skulle få klar min kappa igår, men inte då. Jag har sytt och sprättat fållen nertill två gånger, det går bara inte att få till den. Knöligt och skrynkligt och konstigt blir det. Och fodret är både för litet och för stort på samma gång, förklara det den som kan. Nåväl, jag ska göra ett nytt försök idag, jag vill verkligen bli klar med den nu för jag är ganska så less på den... Suck.

Vi har haft en riktig myshelg jag och älsklingen och äldsta dottern. De tre minsta barnen var hos sina andra föräldrar. Vädret har ju varit helt underbart och vi har passat på att åka skoter så mycket som möjligt. Dottern tyckte det var kul att hon fick följa med på skotertur för en gångs skull, annars är det mest dom tre mindre som får åka. Hon älskar att fotografera och passade på att ta en massa fina bilder, här får ni se några av dom.

Skottat av hustaket har vi gjort också, det var några kilon med snö där uppe. Så nu ser det ut såhär utanför altandörren. Lite jobbigt.

Avslutar med en bild på Ozzy som njuter av det vackra vädret!

Gud ett sånt väder! Jag och sonen har varit ute med skotern en sväng och det var helt underbart. Det är en perfekt dag att vara ledig från skolan, han har studiedag.

Och i morse började det ljusna redan vid halv sju, det är också helt underbart.

Dags för lite lunch nu, sen ska vi försöka peta ner lite snö från taket så det inte brakar av tyngden.

Ha det gott och njut av solen!

//Mari

Sonen sa härom kvällen mest på skoj att han skulle vilja ha en hatt. Ungarna springer omkring med alla möjliga huvudbonader som representerar olika roller när dom leker men en hatt saknades i samlingen. Har aldrig gjort nån hatt förut men tyckte det var en rolig idé och jag hade rester av svart fleece som passade så jag gjorde ett försök. Den blev väl inte världens vackraste, brättet slokar lite och så, men den duger gott till att leka med. Och sonen blev nöjd!