Det kan vara spännande att sova borta. Nu ska ju jag inte sova särskilt långt borta då, ca 3 meter från min vanliga sovplats. Det hände sig så att sonen råkade somna i min säng innan jag hann dit, så då får jag ta hans helt enkelt vilket faktiskt kan vara rätt spännande.

Bara det att ta sig fram till sängen över huvud taget är som en mindre djungelexpeidition, tankarna glider lätt iväg till nån gammal Indiana Jonesfilm. Man får smyga försiktigt mellan klädhögar och isärplockade datorer och diverse andra elektronikprylar. Klädhögarna är ju rätt mjuka ändå så dom är inte så farliga. Värre är det med elektroniken. Datorchassin och plåthöljen står uppgillrade i kors och tvärs och bara väntar på att man ska köra in fötter och ben i nåt av deras ondskefulla sylvassa hörn. Om man inte ser upp, eller rättare sagt ner eftersom dom befinner sig på golvet, så kan man innan man vet ordet av bli attackerad och avskuren hälsenorna. Brrr, ruskiga grejer! 

Som om det inte räckte med detta så döljer sig andra små lömska företeelser i denna djungel av skrot. (Ja, jag tycker det ser ut som skrot med sonen hävdar ihärdigt att jag bara inte har förståelse för sakers rätta värde.) Bäst som man försiktigt kryssar sig fram mellan plåtkanterna för att inte drabbas av decimeterlånga, djupa, ymnigt blödande och potentiellt dödliga skärsår i vaderna, så händer det att man drabbas av en lika plötslig som intensiv smärta i sina oskyddade trampdynor. Jag pratar förstås om LEGO. Man brukar ofta säga om hundar att ju mindre dom är, desto ilsknare är dom. Detsamma kan sägas gälla för dessa lömska plastbitar. Dom ligger där och försöker se trevliga och gulliga ut med alla sina glada färger, en del bitar är pyttesmå och jättesöta MEN märk väl att det är dom minsta och sötaste som är dom ettrigaste. Att trampa på en legobit med en eller två pluppar gör i regel mycket ondare än att trampa på en med tio pluppar. Jag tycker att lego är en fantastisk uppfinning som verkligen stimulerar barnens kreativitet och tekniska förmåga, men precis som med små hundar så hör legobitarna inte hemma under ens fötter.

Men nu kommer vi till det mest spännande av alltihop, nämligen sonens säng. Det är en helt vanlig resårbotten med tillhörande bäddmadrass, bekväm och trivsam i största allmänhet. Problemet är att träbenen som sängen står på inte riktigt passar eftersom sängen är av äldre modell och har en annan standard för fastsättning av ben, skruvarna sitter väldigt långt upp i träramen. Det innebär att sängbenen inte är fästa riktigt som dom ska, utan sitter fast bara längst ut istället för en bit in. Det i sin tur innebär att dom inte håller sig raka utan väldigt gärna vill vika sig inåt och det är just det som är så spännande. Eftersom dom är av trä kan man inte förvänta sig att dom ska klara hur stor belastning som helst, vilket jag blir påmind om så fort jag så mycket som funderar på att vända på mig. Det gnekar och knakar och hela sängen vinglar och jag väntar mig att när som helst få höra ljudet av trä som spricker och ger vika. Det här är inget större problem för sonen som är betydligt lättare än jag, men det är nog bara en tidsfråga innan hela härligheten brakar under min icke helt oansenliga tyngd.

Ja, vi får väl se om jag hamnar på golvet innan det är färdigt. Jag får väl försöka att ligga så still som möjligt vilket inte är alldeles lätt för en som i vanliga fall vänder sig typ 3000 gånger på en natt...

God natt och sov gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Från och med nu kommer inte den här bloggen att uppdateras mera, men ni är välkomna att följa mig på min nya blogg: marisdagbok.blogspot.com   Av nån anledning funkade det inte att göra länken klickbar ikväll. Jo, klickbar blev den, men den ledde...

Jag har tröttnat lite på min gamla bloggdesign så jag håller på och provar mig fram till nått nytt. Därför kan det se lite rörigt ut här ett tag!       ...

...på väg hem från Åland, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Å ena sidan är ju hemma alltid hemma, det är ju där jag har mina barn och katten. Men å andra sidan är det på Åland jag har min älskade Ålänning och det ä...

Min symaskin är verkligen världens roligaste leksak!   Har sytt en mamma-necessär och två smånecessärer, en hel familj som Älsklingen sa. *S*                       ...

...man måste bege sig långt hemifrån för att uppleva nåt fint. Jag tog en liten promenad till Ängomstjärn här i Matfors idag och det var en riktigt härlig utflykt bara ett stenkast från där jag bor.         ...