..så verkar Chilla ha förlikat sig med tanken att hon inte kan ta sig ut från balkongen efter mina förbättringar av kattnätet. Fast vad vet man, kanske hennes lugn bara är en fasad? Kanske hon i själva verket ligger och smider avancerade planer för "forcerande av hinder". Det visar sig...

Chillas upptåg under den senaste veckan har lett till ytterligare störningar i min även annars dåliga nattsömn och det har satt sina spår. Jag förstår mycket väl att störd sömn använts som tortyrmedel, för man tappar verkligen greppet när det pågår för länge. Jag har i två dygn varit "förföljd" av en ambulans som inte finns, har oavbrutet hört som sirener på långt avstånd. Nä, en brandbil var det nog förresten. I vilket fall som helst börjar man ju undra hur det är ställt med vett och sans egentligen när man hör sånt som inte finns. Rätt otäckt faktiskt.  

Igår skulle jag i mitt sömngångarliknande tillstånd gå och handla och när jag kom in på Ica så hade dom möblerat om och flyttat runt allting. Sånt är verkligen skitjobbigt när man har svårt att koncentrera sig, lite lätt ångestframkallande till och med. Jag irrade i alla fall runt där inne ett tag och fick med mig det nödvändigaste och gick sen hem och började med middagen. Det var ett rent under att jag fick till nåt ätbart över huvud taget, det var som att jag aldrig lagat mat i hela mitt liv och hade ingen koll alls på vad jag höll på med. Förstår ni hur frustrerande det är när man vet med sig att man gjort en sak tusen gånger, i det här fallet stuvade makaroner, men ändå inte kommer ihåg hur man brukar göra? Jag gjorde ett försök men vred först på fel platta och sen brände jag mjölken så det var bara att börja om. Andra gången gick det bättre tack och lov. Som tur var hade jag köpt färdiga köttbullar, annars vet jag inte vad det hade blivit av allt...

Inatt har jag sovit rätt gott faktiskt och katten har varit lugn. Men trots det somnade jag om sen ungarna gått till skolan. Mitt i sömnen hörde jag hur nån ropade "Hallå!" och jag spratt upp ur sängen som en fjäder och ropade tillbaka, övertygad om att det var nån vid ytterdörren. Efter några sekunder insåg jag att det inte var så, utan det var nån ute på gräsmattan som ropat hallå till grannen inunder... Hoppas dom inte hörde när jag vrålade till svar som ett annat pucko!   

Nähä, nu är det väl dags att ta tag i dagens hushållssysslor. Jag får väl hålla mig till sånt som går att göra med autopiloten påslagen för det är ju uppenbarligen så att jag har vissa problem med att själv räkna ut hur jag ska göra.  

Ha det gott!

//Mari