Idag gav jag mig på den där tygpacken jag hade liggande, en tunika blev det. Kanske den inte blev exakt som i min fantasi, men å andra sidan var fantasin ganska luddig. Det har sin tjusning att sy utan färdigt mönster för man kommer på nya idéer medan man håller på. Det är lite som att måla en tavla, kanske har man en grundtanke om motivet men sen växer detaljerna fram efterhand.

En detalj som blev väldigt tydlig när jag provade tunikan är att jag definitivt behöver en underklänning! Vit velour har uppenbarligen inte den bästa förmågan att täcka det som finns under och av ren omtanke ska jag bespara mina medmänniskor den synen...   

Jag tog några bilder som ni kan se här men tyvärr har jag bara mobilkameran så dom blev ganska suddiga. Mobilen klarar inte av när det är för mörkt inomhus.

Nu återstår bara det mindre roliga, nämligen att städa upp efter sömnaden... Det ligger tygbitar och trådstumpar i hela köket och därtill luddade tyget av sig ganska bra så det är som vit glittrig konstsnö på hela mig. Det ser så fint ut så!

Ska gå igenom gömmorna och se om jag hittar några fler användbara tygbitar, är lite på G nu känner jag. Får väl se om det dyker upp nån ny skapelse här på bloggen om några dagar!   

Ha det gott!

//Mari

Har legat och fantiserat om en tunika hela morgonen. Jag har en hel packe tyg som ligger här och väntar, visserligen var den tänkt till nåt helt annat men det finns mer på affären... Det var länge sen jag sydde nåt men kanhända gör jag verklighet av min fantasitunika, det skulle vara trevligt att ha nåt nytt och fint att spilla rödbetssallad på till jul!

Såg när jag var till Birsta härom dagen att det blivit inne med stråveck, spetsar och volanger igen. Ljuvligt om du frågar mig! Det väcker gamla minnen, sist sånt var populärt var när jag konfirmerades och det var ju ett tag sen. Då hade jag ett vitt linne med brodyr och stråveck och en lång vit kjol i samma stil. Älskade verkligen dom kläderna. Så det var inte utan att jag dreglade en del på min shoppingrunda förra veckan, det hängde ju underbara tunikor precis överallt! Jag fick faktiskt med mig en gammalrosa kreation hem. Dessutom hittade jag en lika underbar huvjacka i grå plysch, också med lite volanger och jox på. Dottern rynkade skeptiskt på näsan när jag kom hem med den vilket jag också hade förväntat mig eftersom hon är mer av en rockbrud. Men jag gillar romatiskt lull-lull så jag tänker njuta av det här modet så länge det håller i sig!

Ha en bra dag!

//Mari

Har precis skruvat ihop ett exemplar av hyllan Albert från IKEA. Det är en enkel trävit lagerhylla med fyra hyllplan och den sätts ihop med 56 st skruvar. Nästa gång jag köper en Albert ska jag komma ihåg att även införskaffa en skruvdragare...   

Min byrå är klar nu, avlutad och betsad. Den blev lite fläckig eftersom färgborttagningen tog lite olika vid kvistar och sånt, men det får vara. Ska ta ett foto och lägga upp bara jag har putsat spegeln, den blev rätt grisig under arbetets gång. Lärdomar från det här projektet är att man inte bör hålla till i köket med sånt här eftersom det kladdar och droppar och det hamnar färgrester där det inte alls ska vara några såna. På korkmattan och så... Möjligen kommer jag att använda den gamla beprövade metoden med kaustiksoda och tapetklister nästa gång för Delfin färgborttagning som jag använde nu gjorde att färgen blev till en extremt kletig sörja som var jobbig att hantera. Dessutom åt den upp tre fingrar på mina gummihandskar, dom bara förintades.   

Har julpimpat min dator nu! Firefox har fått ett snyggt tema med guldstjärnor och röda kulor, guldgirlander och granris. Som skrivbordsunderlägg har jag för tillfället en massa tända stearinljus och röda julstjärnor, har även laddat ner mer glitter och krimskrams så jag kan byta lite då och då. Älskar julpynt!      

Nähä, åter till arbetet. Ska sy kuddar, städa, korta av duschdraperiet, dela på en ENORM gardin som ska bli till draperi i öppningen in till vardagsrummet och lite annat smått och gott. Vid 16-tiden ska jag gå och kolla på julmarknaden som hålls vid Matfors skola, sonens klass är med där.

Ha det gott!

//Mari

Känns lite bättre idag...

Vill dela med mig av ett videoklipp som en vän på nätet visade mig. En väldigt fin låt med en fantastiskt gullig video. Den skulle kunna handla om mig och min saknad, men jag väljer att låta den blicka framåt istället. "Sleeping to dream about you" kan likaväl handla om någon som jag inte ens vet om ännu, någon som en vacker dag bara dimper ner i mitt liv med ett leende och vänder upp och ner på allt.

Gick och la mig tidigt ikväll och läste ut boken jag lånat av dottern. Men nu kan jag inte somna, hela kroppen är ett enda stressknyte och jag skulle klättra på väggarna om det inte vore för att jag är rädd om tapeterna.

Ekonomiska grubblerier stör mig, det uppstår så många oplanerade utgifter när man flyttar och jag känner att jag inte riktigt har koll på allting just nu. Men det är en värdslig sak skulle Karlsson på taket säga och så är det ju. Siffror är trots allt konkreta, även om inte just jag har nån större talang för att hålla reda på dom. Men på nåt sätt går det alltid att lösa.

Vad som stör mig ännu mer är saknad. Jag försöker att inte tänka men det spelar ingen roll vad jag gör så finns saknaden där hela tiden. Min hjärna är bra konstig alltså. När jag försöker tänka så går det nästan inte, det är väl så när man är utbränd. Men sånt jag INTE vill tänka på det snurrar där oavbrutet parallellt med det jag koncentrerar mig på. Det är som en järnväg med dubbelspår, minst två tankebanor igång samtidigt. Nyss när jag läste boken så kom jag på mig själv med att tänka på... ja, på en som inte vill bli tänkt på, samtidigt som jag följde handlingen i texten. Läser en sak och tänker samtidigt på nåt helt annat men lyckas ändå förstå det jag läser. Var är den simultanförmågan när man verkligen behöver den? Jag har verkligen inget behov av att fundera på någon som jag aldrig kommer att få tillbaka. Jag vill bara att allt ska sjunka undan så fort det bara går så jag kan vara lugn och nöjd i mitt eget sällskap och kan gå och lägga mig på kvällen utan att överrumplas av minnen och känslor. Slippa drabbas av stressen och rastlösheten över att sova ensam. Jag saknar till och med hans snarkningar... Dom var grymt störande, men dom var i alla fall Han.

Varför kan jag aldrig vara nöjd? Jag har ett stort behov av att få vara ifred emellanåt, tycker det är jobbigt att ha folk omkring mig precis hela tiden. Nu får jag ju vara ifred så mycket jag vill, men inte fan är jag nöjd för det! Jag kan göra vad jag vill utan att behöva bry mig om nån annan, men jag känner mig ändå inte tillfreds. Jag är verkligen hyperstressad, kan inte sitta still, sitter och skakar på ena benet hela tiden. Går jag och lägger mig så är jag spänd som en fjäder trots att jag är så trött så jag skulle kunna dö i nåt hörn nånstans. Jag tror knappt det ens blir en grop i madrassen där jag ligger, jag sjunker aldrig ner så långt utan ligger snarast ett par centimeter ovanför.

Usch, jag borde verkligen sova för länge sen, måste iväg och uträtta en del viktiga ärenden tidigt imorron bitti. Det känns inte alls lockande att sätta sig bakom ratten osoven. Men vad ska jag göra, jag kan ju inte be nån slå mig i skallen med gjutjärnspannan så jag tuppar av. Det är ju nämligen bara jag här...

Det är nu man skulle ha haft en hund. En som tvingar ut en några gånger per dygn och som ligger och suckar, grymtar och snarkar nedanför sängen på natten. En vakthund som håller ensamhet och ångest på avstånd.

Hoppas ni andra sover gott i alla fall, godnatt.   

...ett tag nu och jag har inte orkat skriva nåt. Känslorna åker upp och ner och däremellan försöker jag ordna upp allt strul som blir när man flyttar. Det är inte bara det här med kartonger och prylar överallt, det blir även ett ekonomiskt strul. Adressändring som ska betalas, bostadsbidrag som ska sökas, uppskatta hur mycket du kommer att tjäna under 2011 osv... Hur enkelt är det att ange vilken inkomst man kommer att ha under nästa år när man inte vet nånting om vad som kommer att hända? När jag fyllde i första ansökan om bostadsbidrag angav jag att jag var studerande och idag fick jag begäran om komplettering, försäkringskassan vill ha in ett intyg från CSN. Men just precis idag har jag hoppat av utbildningen och är alltså inte studerande längre vilket innebär att jag måste skicka in en ny ansökan med en ny beräknad årsinkomst för 2011, suck...

Ny anmälan till a-kassan måste jag göra också. Det är så bra ordnat på dom flesta offentliga webbplatser att man kan ladda ner alla blanketter som pdf och skriva ut. Men jag har ingen skrivare. Krångelikrångel. Jag ska gå till biblioteket imorron och se om jag kan skriva ut alla blanketter där som jag behöver för att inte gå fullständigt i konkurs.

Igår började jag luta av min gamla byrå med hjälp av färgborttagningsmedel som penslas på. Det stinker så man blir alldeles groggy men det funkar bra. Färgen såg ut som kladdkakssmet när jag skrapade bort den. Träet har en lite rödaktig ton nu, ska se om det går att slipa lite så det blir mer trävitt innan jag drar på bets. Men det får bli en annan dag, idag är jag så grymt trött så jag har inte orkat göra ett dugg här hemma. Fast det är ju fördelen med att bo ensam, man kan göra precis vad man vill och även låta bli att göra utan att nån behöver bry sig i det. Idag räckte inte orken till helt enkelt och då får det vara så.

Tror snart jag kryper ner i min sköna bäddsoffesäng, har tjuvlånat en bok av dottern som hon glömt här. Fast först blir det nog en kvällsmacka. Jag råkar ju ha världens godaste bröd som jag bakat själv, stackars er som inte får smaka! ;-)

Ha're gott!

//Mari

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte gör ont. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte saknar. Jag skulle ljuga om jag sa att mina mardrömmar inte påverkar mig.

Försöker att inte tänka, försöker att inte minnas, men det är svårt. Och det gör faktiskt ont...   

Det är som det är att vakna upp till en lägenhet som ser ut att ha stått ivägen för orkanen Katrina, men förhoppningsvis lär det ha ordnat till sig åtminstone något framåt kvällen...

Ja, jag och ungarna har alltså flyttat till en ny lägenhet i Matfors om ni inte redan visste det. Livet har sina upp- och nergångar, ibland måste man ta nya vägar när de gamla hjulspåren blir oframkomliga. Jag bevarar alla fina minnen på en liten hylla längst inne i mitt hjärta och blickar sen framåt mot nya spännande möjligheter.

Först och främst måste jag alltså städa upp här och hitta nya platser för alla prylar. Jag trodde inte att jag hade så mycket grejer eftersom jag rensade hårt och gjorde mig av med en massa förra gången jag flyttade. Men det är alltså en hel del kvar uppenbarligen...

Två saker som följt mig ända sen jag var typ 7-8 år är en gammal spegelbyrå och ett skrivbord som pappa hade löst på auktion. Jag tycker mycket om möblerna, dom är liksom jag på nåt sätt och även om dom egentligen inte passar in i mitt nya hem så vill jag inte göra mig av med dom. Därför har jag bestämt mig för att fixa till dom lite så dom funkar bättre ihop med lägenheten.

Både byrån och skrivbordet är mörkbruna och har med tiden blivit rätt slitna och tråkiga. Dottern ska ha skrivbordet inne hos sig och vi funderar på att måla det vitt i shabby chic-stil. Många förståsigpåare tycker att man absolut inte ska vare sig luta av eller måla om gamla möbler för det förstör värdet på möbeln, men frågan är ju för vem möbeln ska vara värd något? Skrivbordet är betsat och inte alls fukttåligt och har fått fula märken efter dricksglas och sånt. När jag var liten hade jag bordet vid fönstret i mitt rum och skivan har blivt blekt och uttorkad av solljuset. Som det är idag är bordet inte till glädje för nån eftersom det bryter av helt mot resten av möblemanget. Så därför är det bättre att slipa och måla det och få en möbel som vi tycker om.

Spegelbyrån är målad i mörkt brunt med ådringar. Det är väldigt fint gjort och ska nog likna nåt ädelt träslag. Men nu är färgen avskavd på flera ställen och har krackelerat av ålder och precis som med skrivbordet så bryter byrån i sitt nuvarande skick av mot allt annat i lägenheten. Både jag och ungarna vill ha ett harmoniskt hem och det tycker vi inte att det blir när det är för många olika färger på möblerna. Herregud, tänk som jag hade det i mitt kök när jag bodde i lägenhet i Ånge, det såg verkligen inte klokt ut! Allt var ett enda hopplock av möbler efter min kära gamla mormor. Hon hade pippi på att måla allting men brydde sig inte så mycket om vilken kulör det var så länge det var målarfärg. Så därför hade jag i mitt kök en illröd kökssoffa, ett grönt bord och bruna pinnstolar. Därtill var köksluckorna grå. Rörigt värre! Nä, så vill vi inte ha det nu. Så byrån kommer jag att luta av och om träet är fint så kommer jag att betsa den i samma ljusbruna nyans som en garderob jag har. Det passar jättebra till tapeterna som går i bruna och beiga nyanser, förutom i dotterns rum som är ljusgrått med en svart fondvägg. Men hon ska ju som sagt ha det vita skrivbordet, det gör sig bäst där inne.

Mormors gamla kökssoffa förresten, det var nåt speciellt med den. Jag minns när jag var liten och vi åkte och hälsade på mormor och morfar som bodde i Köping. Den där soffan hade varit med ett bra tag redan på den tiden och hade blivit målad ett antal gånger med högblank färg. Jag brukade alltid sitta och titta på dom ställen på soffan som blivit slitna, för där kunde man se alla färglager. Soffan hade varit bland annat illgrön, knallblå, nån mysko rosaaktig ton och till sist alldeles kolossalt röd vilket den alltså då fortfarande var när jag fick den. Den var verkligen inte vacker, men den var unik! 

Nä, nu ska jag fortsätta skruva ihop lådan som ska vara under min bäddsoffa som förvaring för kuddar och täcke. Måste säga att jag är riktigt nöjd med soffan, den är mysig att sitta i och förvandlas lätt till en skön 140 cm bred säng. Ungarna har fått sovrummen och jag vill inte ha en säng stående i vardagsrummet för jag tycker det ser för rörigt ut. Trodde det skulle bli jobbigt att ligga i bäddsoffa, det brukar sällan vara särskilt bekvämt, men den här har en tjock madrass och känns som vilken säng som helst.

Som sagt, plikten kallar. Ha en fin dag!

//Mari