Idag har jag vidgat mina vyer och för första gången använt bostadsområdets tvättstuga. Jag hade sån tur att när jag flyttade in i lägenheten i höstas så stod det redan en tvättmaskin i badrummet och den behöll jag förstås. Men idag var det dags att tvätta överdraget till min soffa och det gick inte in i min lilla maskin.

Det är en rätt fin tvättstuga vi har. Visst, den är sliten och vattenskadad, skulle definitivt behöva renoveras. Men den är stor och rymlig och har ett torkskåp som är stort som en etta med kokvrå. Det är ju bra när man ska torka sofföverdrag. Det häftigaste med tvättstugan är dock ett litet inhägnat podium med en gammal fåtölj, en bokhylla full med böcker och ett litet bord fullt med gamla skvallertidningar. Där kan man sitta i godan ro och läsa medan man väntar på maskinerna, om man inte tycker att det är alldeles fantastiskt roligt att springa emellan då förstås. Jag satt kvar idag för att ha koll på när maskinerna var klara så jag kunde hänga överdraget på tork direkt. Det är nämligen så att varje tvättid är bara tre timmar och då måste man vara precis på minuten för att hinna. Annars riskerar man att bli utsatt för nåt av det mest skrämmande jag vet; arga tvättstugetanter!!! Man vill INTE vara kvar där när nån av dom kommer och ska tvätta. Har inte träffat nån av det här områdets tvättstugetanter ännu, men jag känner till sorten sen jag bodde i Ånge. Dom börjar klaga på städningen redan innan dom klivit över tröskeln och springer raka vägen fram till tvättmaskinerna för att kolla så man verkligen torkat ur tvättmedelsfacket ordentligt, tänk på allergikerna! Och även om dom är halvblinda till vardags så upptäcker dom minsta lilla dammtuss på golvet, för att inte tala om mikroskopiskt ludd i torkskåpsfiltret. Jag brukar se till att det är snyggt efter mig, men det händer ju ändå att det ligger nån dammråtta och trycker under torktumlaren och som givetvis passar på att virvla fram i vinddraget av den förbisvischande tvättstugetanten. Nä fy, sånt vill man inte vara med om. När jag bodde i Ånge var det riktigt läskigt, eftersom tvättstugan låg i en källare med långa, mörka korridorer. Nackhåren reste sig varje gång jag hörde dörren slamra till där borta i andra änden och toffelbeklädda tvättstugetantsfötter raskt närmade sig. Det spelar ingen roll hur blinda, döva och halta dom är i övrigt, men så fort dom kommer ner till tvättstugan så får dom plötsligt superkrafter och ser allt, hör allt och rör sig med ljusets hastighet! Är det nåt med luften som gör det? Är det tvättmedelsdoften som letar sig in i nåt okänt område i hjärnan och stimulerar deras sinnen?

Ja, vad det egentligen är som händer med tanterna får vi kanske aldrig veta, men att fenomenet tvättstugetanter existerar är ett obestridligt faktum. Och om du aldrig sett nån sån i verkligheten så har du säkert sett dom arga lapparna dom lämnar efter sig både här och där i gemensamma utrymmen. Brrr, ruskiga varelser!

Be careful out there...

//Mari

Igår fick vi en extra katt i huset, Pooks heter hon och är förmodligen från Holland. Hennes matte är det i alla fall och nu ska Pooks bo hos oss några veckor medan matte är på besök i det gamla hemlandet. Min egen katt Chilla är väldigt nyfiken och skulle gärna vilja undersöka gästen närmare, men det har Pooks inte alls nån lust med. Hon morrar och fräser och ligger helst och trycker i nåt hörn nånstans. Hoppas att hon mjuknar lite med tiden. Igår kväll hade dom två damerna en maktkamp på räcket ovanför trappen. Det slutade med att jag fick lyfta bort Chilla för jag tyckte inte att det var nån lämplig plats att slåss på, det är ju ändå ett par meters fallhöjd...

  *spott* *fräs* *morr*

De senaste dagarna har jag ägnat mycket tid åt att måla, alldeles på tok för mycket enligt Chilla. Att motivet dessutom var en hund gjorde ju inte saken bättre. Hon talade tydligt om för mig vad hon tycker om såna saker.

  "Sluta genast att kludda på den där fåniga jycken, du ska ägna dig åt  MIG nu."

Nåväl, nu är hundmålningen klar i alla fall och har levererats till mopsen Maltes matte Maria. Såhär blev den till slut:

Man brukar säga att livet är en berg- och dalbana, det har sina uppgångar och nergångar och ibland skiftar det så snabbt så det hisnar i magen. Jag skulle vilja gå steget längre och säga att livet är ett helt nöjesfält med både karuseller och pariserhjul och allt möjligt. Vissa perioder snurrar allt så fort så man har svårt att fästa blicken vid horisonten och man undrar om det nånsin kommer att stanna igen. Ibland knatar livet på i godan ro som ett pariserhjul och när man når högst upp kan man stanna till och betrakta tillvaron ovanifrån ett ögonblick. Emellanåt kör man på som en galning i en radiobil och det kan vara riktigt roligt, men då får man ju också vara beredd på att ta en och annan knuff från omgivningen och rätt som det är tar det tvärstopp.

Gårdagens tripp på livets nöjesfält ledde till Lustiga huset. För all del hade dom ansvariga gjort sitt bästa för att få det att se ut som en provhytt på KappAhl, men mig lurade dom minsann inte! Det framgick ju helt tydligt att speglarna i den lilla hytten var manipulerade, hur ska man annars förklara att Venus från Willendorf uppenbarade sig där egentligen en reflektion av mig själv borde synas? Eftersom jag skulle på föräldramöte på Kajsas skola så hann jag inte undersöka de andra hytterna, men jag skulle inte bli förvånad om speglarna där också visade allehanda lustiga figurer.

Idag har jag varit duktig och planerat matsedeln för hela veckan. Det blir fem påsar Naturdiet om dagen...

Venus från Willendorf

Känner mig grå och dassig, förfallen och lite för tjock... Det blir gärna så när man inte har nån att göra sig fin för, man bara går här hemma för sig själv och ids liksom inte piffa till sig nämnvärt. Fast varför måste man bara göra sig fin för andra egentligen? Jag kan väl göra mig fin för min egen skull! Man blir ju inte precis munter av att möta en grå rufsig tant i pyjamas varje gång man ser sig i spegeln...  

Yep, så får det bli, jag kör ett litet hemma-spa för mig själv idag!   Om man inte kan älska sig själv, hur kan man då begära att nån annan ska göra det...

Ha en fin Alla hjärtans dag allihop!   

//Mari

Nej jag är inte helt död, befinner mig bara i ett zombieliknande tillstånd... Den Stora Tröttheten har nått nya proportioner och därför har tankeverksamheten varit om möjligt ännu lägre än vanligt. Jag har fantastiskt svårt att formulera mig och då blir det ju rätt jobbigt att försöka skriva nåt.

Det blir inte mycket idag heller, men jag tänkte i alla fall ge ifrån mig ett livstecken och lägga upp några bilder på sånt jag målat på sistone. Det har blivit några tavlor till köket samt ett försök till porträtt av min kisse Chilla.

Var till doktorn idag och blev sjukskriven 3 veckor, men hon sa att Försäkringskassan kan vara väldigt kinkiga med att godkänna sjukskrivning när man är arbetslös. Ok? Hur är det tänkt som då då? Det är ju nämligen så att om man anmäler till A-kassan att man är sjuk så betalar inte dom ut nåt heller eftersom man då är förhindrad att söka arbete. Så man ska alltså helst inte få nåt från Försäkringskassan på grund av att man är arbetslös och inget från A-kassan för att man är sjuk. Hurra, strålande förutsättningar för att försöka tillfriskna från utmattning som beror på långvarig psykisk stress...

Ända sen jag började plugga i höstas har det varit ett sanslöst strul med ekonomin. Först fick jag för lite pengar från CSN för att Arbetsförmedlingen råkat meddela Försäkringskassan ett felaktigt datum. Arbetsförmedlingen gjorde ett antal försök att rätta till felet men av nån anledning kom signalerna aldrig in i F-kassans datasystem. Först efter mer än tre veckor lyckades det så jag kunde få pengarna som fattades.

Sen när jag inte fixade att plugga längre så trillade jag emellan systemen eftersom studiemedel betalas ut i förskott och a-kassan i efterskott. Då blev det ett glapp på två månader mellan utbetalningarna så då blev det ett paniklån för att klara årsskiftet. A-kassepengarna för december hinner jag nog inte få före den sista januari pga handläggningstider och när jag väl får dom så har det dragits sju dagars karens också eftersom jag börjat en ny stämpelperiod. Även nästa månad kommer det att fattas en veckas ersättning eftersom Arbetsförmedlingen fick slut på pengar för praktikplatser och alltså inte kan betala nåt för den veckan jag gick på praktik. Och A-kassan vägrar ge mig nåt för den veckan eftersom jag anses ha varit förhindrad att ta annat arbete.

Ja vi får väl se nu då om Försäkringskassan kommer att tycka att jag är tillräckligt sjuk för att få några slantar av dom. Men fortsätter det att krångla såhär så åker jag väl på både blödande magsår och stroke innan det är färdigt, det kanske gills även om man råkar vara arbetslös. Om man har tur...

//Mari

Jag hade ju på dagens schema att baka och måla. Limporna blev helt ok och jag är även nöjd med min målning!

Denna konstiga blå katt är målad med akrylfärger på kraftigt papper, hade ingen duk... Färgtuberna är typ 100 år gamla och vissa färger gick inte att få ut ur tuben medan andra var hur fräscha som helst. Konstigt eftersom dom förvarats på samma ställe och är av samma märke, men kanske det har att göra med själva pigmentet i de olika färgerna? Inte vet jag, bara en vild gissning.  

Om ni tycker katten ser underlig ut så skyll inte på mig, jag målade av den från en bild jag hittade på nätet. Den blev förstås inte exakt som originalet, men jag är rätt nöjd ändå eftersom det var första försöket. Nästa katt ska jag dock försöka att hitta på själv fast den blir nog i samma stil. Gillar dom mättade färgerna. Och så älskar jag ju katter förstås!

Undrar just om jag kommer att få ont i magen nu? Smällde precis i mig en halv limpa till middag... Gott med nybakt!   

//Mari

Först var det snökaos, nu är det tökaos. Såg i tidningen att det är översvämningar i södra Sverige. Sen blir det väl regnkaos, stormkaos, värmekaos, åska-hagel-och-drivis-kaos... Det råder inga tvivel om att vädret blivit alltmer extremt på senare år, men med tanke på den kyliga och snörika vinter vi hittills haft så känns uttrycket "global uppvärmning" ganska fjärran! Undrar hur vintern skulle ha varit UTAN den globala uppvärmningen?    Nu regnar det, då blir det halkkaos på vägarna igen. Suck...

I morse hade jag kattkaos i sängen.  (Roligt att Chilla faktiskt ser ut precis som den här kattsmileyn också!) Hur mycket kan en katt spinna egentligen? Hon trampade runt och lät som en gräsklipparmotor och slickade mig på fingrarna och tårna och kittlade mig i ansiktet med morrhåren. Hon är så grymt söt med sina gula ögon så det blir totalt kärlekskaos i mitt hjärta!

Måste baka idag, har inte en brödbit i huset. Ungarna kommer ikväll och då kan jag lova att det blir kaos! Särskilt om det inte finns några mackor till frukost imogon. Varje gång dom kommer så har dom massor att berätta eftersom vi inte setts så mycket under veckan dom varit hos pappa. Då sätter dom igång och tjattrar som Piff och Puff och jag sitter i mitten och ser dum ut som Pluto ungefär...

Förutom bakning så tänkte jag att lite målning skulle stå på schemat idag. Jag har inga tavlor på väggarna i lägenheten än, har inte hittat nåt som jag verkligen vill ha. I och för sig hittade jag en sida på nätet igår med en massa tavlor, posters, konsttryck och allt möjligt och det fanns en hel del som jag kunde tänka mig, men vilka priser! Det där med att sätta en prislapp på konst har jag alltid förundrats över. Hur bestämmer man vad en tavla är värd? Nåt slags grundregel verkar vara att ju simplare motivet är desto dyrare är tavlan. Dom hade en tavla där motivet var en kluddigt målad svart fyrkant på vit bakgrund och den ville dom ha typ 2000 spänn för! Och då var det ju ändå inte originalverket, utan en massproducerad kopia. Men det fanns som sagt en hel del tilltalande motiv också och jag sparade ner några bilder att ha som idé och inspiration. Ni får väl se så småningom om det blir nåt av mina konstnärliga ambitioner!   

Ha en bra dag!

//Mari