Vaknade gristidigt i morse av att jag var hungrig och på min mage finns det ingen snoozeknapp så det var bara att kliva upp och ta en macka. Precis när jag tog sista tuggan och tänkte krypa er under täcket igen så ringde sonen och upplyste om att han inte hade några rena strumpor hos pappa och tyckte uppenbarligen att det var min moderliga plikt att komma dit med ett par. Lyckligtvis var morgonen som gjord för en liten promenad; ett par minusgrader och sol, kan det bli bättre?

Vy från gamla bron över Ljungan. Dom vita prickarna i mitten av bilden är svanar. I den smått kyliga morgontimman drabbades jag plötsligt av en oändlig tacksamhet över att inte vara född till svan, fy f*n vad kallt om fötterna det skulle ha varit!!!