Det spöregnar ute och jag känner mig ungefär lika tråkig som vädret. Det är sällan som jag har tråkigt, men den här helgen har banne mig varit riktigt tråkig. I och för sig har jag inte gjort nåt för att det skulle bli roligare heller, har mest bara snorat och sovit faktiskt. Min finaste bästaste älsklingsvän har varit upptagen med annat  hela helgen så vi har inte kunnat prata så mycket och det är förstås en stor anledning till att jag haft tråkigt.

Igår kom mina barn och hämtade lånekatten Pooks för att återbörda henne till sin rätta ägare. Det innebar slutet på alla skojiga kattrace som hon och Chilla haft genom lägenheten. Även om dom mest morrade, fräste och slogs med varandra så verkar Chilla sakna sällskapet nu när Pooks åkt hem. Hon kommer och pratar och tjatar och spinner och slickar på mig och igår kväll la hon sig till och med i knät på mig vilket hon aldrig brukar göra annars. Jag saknar också Pooks, vi hade börjat komma varandra nära nu på sistone. Hon sov ofta med mig på nätterna och jag brukade sträcka ut handen och känna på hennes otroligt mjuka päls. Innerst inne hade jag ju hoppats att hon skulle bli kvar här, men jag förstår ju att ägaren vill ha tillbaka henne nu när hon (ägaren) kommit hem efter sin resa.

Skulle ha gått och handlat egentligen men har inte den minsta lust att gå ut i det här vädret. Jag har knäckebröd och té så jag klarar mig till imorgon... Tar min förkylning med mig och kryper ner under täcket igen och tråkar vidare ett tag till.

Ha det!

//Mari