...trots allt. Snodde ihop en kycklingsallad här ikväll och det var nog en himla tur att jag inte gav mig på nån mer avancerad matlagning för jag hade uppenbarligen inte huvet med mig nu igen. 

Först sölade jag ner alla lådfronterna och halva köksgolvet när jag skulle lyfta ner Chilla från köksbänken samtidigt som jag tömde en burk stora vita bönor (ingen tomatsås alltså) i ett durkslag. Det som är så lurigt med durkslag är att det liksom är hål i botten på dom så om man nödvändigtvis måste hålla på och flytta katter samtidigt som man häller grejer i durkslaget så bör man åtminstone låta det stanna kvar i närheten av diskbänken eller nån annanstans där det finns nåt slags avlopp. Dock blev det ett oväntat resultat av min lilla olycka, det visade sig nämligen att Chilla tyckte bön-sölet var smaskens så hon städade golvet och åt till och med upp en böna! Jag har haft en katt som älskade gurka och en som åt majs med god aptit och nu har jag alltså en som gillar vita bönor. Konstiga djur.

Förutom att spilla ner hela golvet och kasta salladsblad och melonskal vilt omkring mig lyckades jag skära mig i fingret när jag skivade gurka. Så går det när man hanterar vassa föremål när man inte är vaken.

Men nu har jag världens största sallad som jag kan leva på ett par dagar, så nu ska det väl inte behöva hända några allvarligare incidenter i mitt kök på ett tag. Förhoppningsvis...

//Mari

...vad jag gör vaken strax efter fem på morgonen, jag har ju inte ens ett jobb att gå till. Men nu är det så att min lilla svartvita kattfröken tycks tro att hon är en ko bara för att hon har samma färg som en.    Och så har hon väl läst nånstans att när man har kor så ska man vara uppe tidigt och mocka efter dom, så det har jag gjort nu. Bara ett att göra, det går ju inte att sova som hon håller på och krafsar i kattlådan. Suck.

Jajjamen, så är det. 

...på somliga individer som inte har nåt bättre för sig än att vara stora i käften bara för att dom kan. Som tur är finns det en lolcat för varje tillfälle, dessa underbara pälsklädda små personer som liksom "säger allt" med dräpande träffsäkerhet. 

No further comment needed.

//Mari

..så verkar Chilla ha förlikat sig med tanken att hon inte kan ta sig ut från balkongen efter mina förbättringar av kattnätet. Fast vad vet man, kanske hennes lugn bara är en fasad? Kanske hon i själva verket ligger och smider avancerade planer för "forcerande av hinder". Det visar sig...

Chillas upptåg under den senaste veckan har lett till ytterligare störningar i min även annars dåliga nattsömn och det har satt sina spår. Jag förstår mycket väl att störd sömn använts som tortyrmedel, för man tappar verkligen greppet när det pågår för länge. Jag har i två dygn varit "förföljd" av en ambulans som inte finns, har oavbrutet hört som sirener på långt avstånd. Nä, en brandbil var det nog förresten. I vilket fall som helst börjar man ju undra hur det är ställt med vett och sans egentligen när man hör sånt som inte finns. Rätt otäckt faktiskt.  

Igår skulle jag i mitt sömngångarliknande tillstånd gå och handla och när jag kom in på Ica så hade dom möblerat om och flyttat runt allting. Sånt är verkligen skitjobbigt när man har svårt att koncentrera sig, lite lätt ångestframkallande till och med. Jag irrade i alla fall runt där inne ett tag och fick med mig det nödvändigaste och gick sen hem och började med middagen. Det var ett rent under att jag fick till nåt ätbart över huvud taget, det var som att jag aldrig lagat mat i hela mitt liv och hade ingen koll alls på vad jag höll på med. Förstår ni hur frustrerande det är när man vet med sig att man gjort en sak tusen gånger, i det här fallet stuvade makaroner, men ändå inte kommer ihåg hur man brukar göra? Jag gjorde ett försök men vred först på fel platta och sen brände jag mjölken så det var bara att börja om. Andra gången gick det bättre tack och lov. Som tur var hade jag köpt färdiga köttbullar, annars vet jag inte vad det hade blivit av allt...

Inatt har jag sovit rätt gott faktiskt och katten har varit lugn. Men trots det somnade jag om sen ungarna gått till skolan. Mitt i sömnen hörde jag hur nån ropade "Hallå!" och jag spratt upp ur sängen som en fjäder och ropade tillbaka, övertygad om att det var nån vid ytterdörren. Efter några sekunder insåg jag att det inte var så, utan det var nån ute på gräsmattan som ropat hallå till grannen inunder... Hoppas dom inte hörde när jag vrålade till svar som ett annat pucko!   

Nähä, nu är det väl dags att ta tag i dagens hushållssysslor. Jag får väl hålla mig till sånt som går att göra med autopiloten påslagen för det är ju uppenbarligen så att jag har vissa problem med att själv räkna ut hur jag ska göra.  

Ha det gott!

//Mari 

Chilla har varit helt vild de senaste dagarna, som den värsta utbrytardrottning. I morse var hon uppe på taket igen och sen över till grannens balkong. Nu har jag försökt att täta gavlarna så hon inte ska kunna klättra över, får se hur länge det dröjer innan hon hittat nåt nytt sätt att forcera hindren.

För tillfället ligger hon i dotterns garderob och surar och är inte ett dugg nöjd med min lösning.   

   "Få se här nu, matte har spikat för den andra sidan men jag kan nog ta mig ut här..."

   "Men vad i hela...?"

   "Det här är ju inte ens kul. Nu måste jag hämnas."

   "Skyll dig själv som har gjort så jag inte kan sitta uppe på kanten längre, då sitter jag i blomkrukan istället. ÄGD!!!"

Så mycket att göra, så lite ork. Får inte den ekvationen att gå ihop riktigt. Fast å andra sidan har jag aldrig varit särskilt bra på matte...