Idag har jag vidgat mina vyer och för första gången använt bostadsområdets tvättstuga. Jag hade sån tur att när jag flyttade in i lägenheten i höstas så stod det redan en tvättmaskin i badrummet och den behöll jag förstås. Men idag var det dags att tvätta överdraget till min soffa och det gick inte in i min lilla maskin.

Det är en rätt fin tvättstuga vi har. Visst, den är sliten och vattenskadad, skulle definitivt behöva renoveras. Men den är stor och rymlig och har ett torkskåp som är stort som en etta med kokvrå. Det är ju bra när man ska torka sofföverdrag. Det häftigaste med tvättstugan är dock ett litet inhägnat podium med en gammal fåtölj, en bokhylla full med böcker och ett litet bord fullt med gamla skvallertidningar. Där kan man sitta i godan ro och läsa medan man väntar på maskinerna, om man inte tycker att det är alldeles fantastiskt roligt att springa emellan då förstås. Jag satt kvar idag för att ha koll på när maskinerna var klara så jag kunde hänga överdraget på tork direkt. Det är nämligen så att varje tvättid är bara tre timmar och då måste man vara precis på minuten för att hinna. Annars riskerar man att bli utsatt för nåt av det mest skrämmande jag vet; arga tvättstugetanter!!! Man vill INTE vara kvar där när nån av dom kommer och ska tvätta. Har inte träffat nån av det här områdets tvättstugetanter ännu, men jag känner till sorten sen jag bodde i Ånge. Dom börjar klaga på städningen redan innan dom klivit över tröskeln och springer raka vägen fram till tvättmaskinerna för att kolla så man verkligen torkat ur tvättmedelsfacket ordentligt, tänk på allergikerna! Och även om dom är halvblinda till vardags så upptäcker dom minsta lilla dammtuss på golvet, för att inte tala om mikroskopiskt ludd i torkskåpsfiltret. Jag brukar se till att det är snyggt efter mig, men det händer ju ändå att det ligger nån dammråtta och trycker under torktumlaren och som givetvis passar på att virvla fram i vinddraget av den förbisvischande tvättstugetanten. Nä fy, sånt vill man inte vara med om. När jag bodde i Ånge var det riktigt läskigt, eftersom tvättstugan låg i en källare med långa, mörka korridorer. Nackhåren reste sig varje gång jag hörde dörren slamra till där borta i andra änden och toffelbeklädda tvättstugetantsfötter raskt närmade sig. Det spelar ingen roll hur blinda, döva och halta dom är i övrigt, men så fort dom kommer ner till tvättstugan så får dom plötsligt superkrafter och ser allt, hör allt och rör sig med ljusets hastighet! Är det nåt med luften som gör det? Är det tvättmedelsdoften som letar sig in i nåt okänt område i hjärnan och stimulerar deras sinnen?

Ja, vad det egentligen är som händer med tanterna får vi kanske aldrig veta, men att fenomenet tvättstugetanter existerar är ett obestridligt faktum. Och om du aldrig sett nån sån i verkligheten så har du säkert sett dom arga lapparna dom lämnar efter sig både här och där i gemensamma utrymmen. Brrr, ruskiga varelser!

Be careful out there...

//Mari