Direktlänk till inlägg 5 mars 2010
I förrgår kväll sladdade en ambulans i ilfart in på grannens gård och ambulanskillarna rusade in med sina akutväskor i högsta hugg. Vi förstod att nåt riktigt allvarligt var på gång för dom kom aldrig ut och hämtade båren. Dom blev kvar där inne i två timmar men sen kom dom ut och åkte iväg utan brådska. En timme senare kom bårbilen. I huset bodde ett äldre par men jag är inte säker på vem av dom som blev hämtad. Troligen var det farbrorn för han brukar alltid vara ute och skotta snö eller hålla på med nåt annat på gården, men nu har jag inte sett till honom. Tänk vad lite man vet. Halv tre på eftermiddagen var han ute och pratade med nån och verkade hur pigg som helst. Klockan sex kom ambulansen och klockan nio lämnade bårbilen gården. En påminnelse om att livet kan ta slut helt tvärt utan förvarning. En påminnelse om att man måste ta vara på varje ögonblick och vara rädd om dom man älskar. Och mitt i alltihop lyser solen från en klarblå himmel och fåglarna sjunger som om det inte fanns ett enda bekymmer i världen. Är det inte lite ironiskt?
//Mari
Från och med nu kommer inte den här bloggen att uppdateras mera, men ni är välkomna att följa mig på min nya blogg: marisdagbok.blogspot.com Av nån anledning funkade det inte att göra länken klickbar ikväll. Jo, klickbar blev den, men den ledde...
Jag har tröttnat lite på min gamla bloggdesign så jag håller på och provar mig fram till nått nytt. Därför kan det se lite rörigt ut här ett tag! ...
...på väg hem från Åland, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Å ena sidan är ju hemma alltid hemma, det är ju där jag har mina barn och katten. Men å andra sidan är det på Åland jag har min älskade Ålänning och det ä...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 |
10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | 21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|